Jobs 22
1 Da tok Elifas fra Teman til orde og sa:
Då svarade Eliphas af Thema, och sade:
2 Kan vel en mann være til gagn for Gud? Nei, bare sig selv gagner den forstandige.
Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom?
3 Er det til nogen nytte for den Allmektige at du er rettferdig, eller til nogen vinning at du vandrer ulastelig?
Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro?
4 Er det for din gudsfrykts skyld han refser dig eller går i rette med dig?
Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig?
5 Er ikke din ondskap stor og dine misgjerninger uten ende?
Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände.
6 Du tok jo pant av dine brødre uten grunn og drog klærne av de nakne.
Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna.
7 Du gav ikke den trette vann å drikke, og den sultne nektet du brød.
Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd.
8 Men den som gikk frem med vold, han fikk landet i eie, og den som var høit aktet, bodde i det.
Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål.
9 Enker har du latt fare tomhendt, og farløses armer blev knust.
Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar.
10 Derfor er det snarer rundt omkring dig, og en hastig redsel forferder dig.
Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt.
11 Eller ser du ikke mørket og den vannflom som dekker dig?
Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig?
12 Er ikke Gud høi som himmelen? Og se de øverste stjerner, hvor høit de står!
Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene;
13 Og du sier: Hvad vet Gud? Kan han vel dømme gjennem mørket?
Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är?
14 Skyene er et dekke for ham, så han ikke ser noget, og på himmelens hvelving vandrer han.
Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång.
15 Vil du følge den sti som syndens menn vandret på i de gamle dager,
Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro?
16 de som blev bortrykket før tiden, og under hvis føtter grunnen fløt bort som en strøm,
Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund;
17 de menn som sa til Gud: Vik fra oss, og som spurte hvad den Allmektige vel skulde kunne gjøre for dem,
De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem?
18 enda han hadde fylt deres hus med det som var godt? - Men de ugudeliges tanker er lang fra mine tanker. -
Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig.
19 De rettferdige så det og gledet sig, og de uskyldige spottet dem:
De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem.
20 Sannelig, våre fiender er tilintetgjort, og ild har fortært deres overflod.
Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära.
21 Forlik dig nu med ham, så vil du få fred! Og så skal lykke times dig.
Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt.
22 Ta imot lærdom av hans munn og legg dig hans ord på hjerte!
Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta.
23 Vender du om til den Allmektige, da skal din lykke bli bygget op igjen; men du må få urett bort fra dine telt.
Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo;
24 Kast ditt gull i støvet og ditt Ofir-gull blandt bekkenes stener!
Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker.
25 Så skal den Allmektige være ditt gull, være som dynger av sølv for dig,
Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla.
26 for da skal du glede dig i den Allmektige og løfte ditt åsyn til Gud.
Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud.
27 Du skal bede til ham, og han skal høre dig, og du skal opfylle dine løfter,
Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28 og setter du dig noget fore, da skal det lykkes for dig, og over dine veier skal det skinne lys;
Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar.
29 når de fører nedover, skal du si: Opover! Han skal frelse den som slår sitt øie ned;
Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst;
30 han skal redde endog den som ikke er uskyldig; ved dine henders renhet skal han bli reddet.
Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
