Jobs 21
1 Da tok Job til orde og sa:
Job svarade och sade:
2 Hør aktsomt på mitt ord og la dette være den trøst I yder mig!
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Tål mig, så jeg kan få tale, og når jeg har talt, kan du spotte.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Mon min klage gjelder et menneske? Eller hvorfor skulde min ånd ikke bli utålmodig?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Vend eder til mig og bli forferdet og legg hånd på munn!
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Kommer jeg det i hu, så forferdes jeg, og mitt kjød gripes av skjelving.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Hvorfor blir de ugudelige i live, blir gamle og tiltar endog i velmakt?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 De ser sine barn trives omkring sig, og sine efterkommere har de for sine øine.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Deres hus er sikre mot redsler, og Guds ris kommer ikke over dem.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Hans okse parrer sig og spiller ikke, hans ku kalver og kaster ikke i utide.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 De slipper sine barn ut som småfeet, og deres smågutter hopper omkring.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 De synger til tromme og citar, og de gleder sig ved fløitens lyd.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Og dog sa de til Gud: Vik fra oss! Vi har ikke lyst til å kjenne dine veier.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Hvad er den Allmektige, at vi skulde tjene ham, og hvad gagn skulde vi ha av å vende oss til ham med bønn?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Ja, men deres lykke står ikke i deres egen hånd. - De ugudeliges tanker er langt fra mine tanker.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Hvor ofte utslukkes vel de ugudeliges lampe, og hvor ofte hender det at ulykke kommer over dem? Hvor ofte tildeler han dem vel smerter i sin vrede?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Hvor ofte blir de vel som strå for vinden, som agner stormen fører bort?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Men Gud gjemmer hans straff til hans barn. - Ja, men han burde straffe ham selv, så han fikk kjenne det.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Med egne øine burde han få se sin undergang, og av den Allmektiges vrede burde han få drikke selv.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For hvad bryr han sig om sitt hus efter sin død, når hans måneders tall er ute?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Vil nogen lære Gud visdom, han som dømmer de høieste?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Den ene dør midt i sin velmakt, helt trygg og rolig;
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 hans kar var fulle av melk, og margen i hans ben var saftfull.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Den andre dør med sorg i hjertet og har aldri nytt nogen lykke.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Begge ligger de i støvet, og makk dekker dem.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Se, jeg kjenner eders tanker og de onde råd hvormed I gjør urett mot mig;
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 for I sier: Hvor er tyrannens hus, og hvor er det telt de ugudelige bor i?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Har I aldri spurt dem som har faret vidt omkring? Og I vil vel ikke forkaste deres vidnesbyrd,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 at den onde spares på ulykkens dag, på vredens dag føres han unda.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Hvem foreholder ham hans ferd like i hans ansikt? og når han gjør noget, hvem gjengjelder ham det?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Til graven bæres han med ære, og over gravhaugen holder de vakt.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Søt er hans hvile i dalens muld, og alle mennesker vandrer i hans spor, og det er ikke tall på dem som har gått foran ham.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Hvor kan I da trøste mig med så tom en trøst? Av eders svar blir det bare troløshet tilbake.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
