Waiata 95

1 Tena, kia waiata tatou ki a Ihowa: kia hari te hamama ki te kamaka o to tatou whakaoranga.

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Kia haere tatou me te whakawhetai atu ki tona aroaro: kia ngahau hoki a tatou himene ki a ia.

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 No te mea he Atua nui hoki a Ihowa, he Kingi nui i nga atua katoa.

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 Kei tona ringa nga wahi hohonu o te whenua: a nana nga maunga teitei.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Nana te moana, nana ano i hanga, a na ona ringa i whai ahua ai te whenua maroke.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Haere mai tatou, kia koropiko, kia tuohu: kia tukua nga turi ki te aroaro o Ihowa, o to tatou Kaihanga.

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 Ko ia hoki to tatou Atua; ko tatou tana iwi e hepara ai, nga hipi a tona ringa. Ki te rongo koutou ki tona reo aianei.

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Kaua e whakapakeketia o koutou ngakau: kei pera me o te whakatoinga, me o te ra o te whakamatautauranga i te koraha;

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 I ahau i whakamatautauria e o koutou matua, i ata mohiotia, i to ratou kitenga ano hoki i aku mahi.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 E wha tekau nga tau i hoha ai ahau ki tenei whakatupuranga, na ka mea ahau; He iwi ngakau kotiti ke ratou, kahore hoki ratou e mohio ki aku ara.

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 Na reira i riri ai ahau, i oati ai hoki; e kore ratou e tae ki toku okiokinga.

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.