Waiata 94
1 E Ihowa, e te Atua, e te Kairapu utu; e te Atua, e te Kairapu utu, tiaho mai.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 E ara, e te Kaiwhakawa o te whenua: hoatu te utu e rite ana ki te hunga whakakake.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 Kia pehea te roa, e Ihowa, o te hunga kino nei, kia pehea te roa o te hunga kino e whakamanamana ana?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 Kei te korero whakatu ratou, kei te korero whakahi: kei te korero whakapehapeha ki a ratou nga kaimahi katoa i te kino.
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 Mongamonga noa tau iwi i a ratou, e Ihowa: e tukinotia ana e ratou tou kainga tupu.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 E patua ana e ratou te pouaru, te manene: e kohuru ana i te pani.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 A e mea ana, E kore a Ihowa e kite; e kore e maharatia e te Atua o Hakopa.
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Kia matau, e nga poauau o te iwi: a hea ano koutou whai mahara ai, e nga kuware?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 Ko te kaiwhakato o te taringa, e kore ranei ia e rongo? Ko te kaihanga o te kanohi, e kore ianei ia e kite?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 Ko te kaipapaki o nga iwi e kore ranei ia e papaki, ara ko te kaiwhakaako nei i te tangata kia mohio?
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 E matau ana a Ihowa ki nga whakaaro o te tangata, he mea teka noa.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 Ka hari te tangata e pakia ana e koe, e Ihowa: e whakaakona ana i roto i tau ture;
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 Kia marie ai tona ngakau i a koe i nga ra o te he, a keria noatia iho te poka mo te tangata kino.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 E kore hoki a Ihowa e panga i tana iwi, e kore ano e whakarere i tona kainga tupu.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 Engari e hoki te whakawa ki te tika: a e arumia e nga tangata ngakau tika katoa.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Ko wai toku hei whakatika ake ki te hunga kino? Ko wai toku hei tu ake ki nga kaimahi i te hara?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Mehemea kaua a Ihowa hei awhina moku, penei kua noho kupukore noa atu toku wairua.
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 I taku meatanga, Ka paheke toku waewae; na tau mahi tohu, e Ihowa, ahau i tautoko ake.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 I oku whakaaronga maha i roto i toku ngakau ko au whakamarie toku oranga ngakau.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Tera ranei e whakahoa ki a koe te torona o te kino, e whakatakoto nei i te mahi nanakia hei ture?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 Kei te whakahuihui ratou ki te poke i te wairua o te tangata tika, e mea ana kia heke te toto harakore.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 Ko Ihowa ia toku pa teko: ko toku Atua hei kohatu piringa moku.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 A nana i whakahoki to ratou kino ki runga ki a ratou, a tera ia e whakangaro i a ratou i roto i o ratou kino: ma Ihowa, ma to tatou Atua ratou e whakangaro.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
