Ohabolana 27
1 Ko irengevoha’o ty hamaray, fa tsy fohi’o ze mete haboa’ ty andro.
Beröm dig icke af morgondagen; ty du vetst icke hvad i dag hända kan.
2 Angao ho tsiririe’ ty ila’e fa tsy ty falie’o, ty alik’ama’o fa tsy o fivimbi’oo.
Låt en annan lofva dig, och icke din mun; en främmande, och icke dina egna läppar.
3 Mavesatse ty vato; midogìñe ty faseñe, fe mavesatse te am’iereo ty haembera’ i dagola.
Stenen är svår, och sanden är tung; men ens dåras vrede är svårare än de både.
4 Toe masiake ty habosehañe, sorotombake ty loa-tiñake, fa ia ka ty mahafiatreke ty famarahiañe.
Vrede är en grym ting, och harm är en storm; och ho kan bestå för afund?
5 Hàmake ty endak’ am-batraike, ta ty hatea mietake.
Uppenbara straff är bättre än hemlig kärlek.
6 Vente’e ty fikobokoboan-drañetse, ta ty oroke maro’ i rafelahiy.
Älskarens slag äro trofast; men hatarens kyssande bedrägeligit.
7 Malay tantele ty ànjañe, fe mamy ami’ty saliko ze atao mafaitse.
En mätt själ trampar väl på hannogskakona; men ene hungrogo själ är allt bittert sött.
8 Hoe foly mandifik’ ami’ty traño’e, t’indaty mandridrike ami’ty akiba’e.
Såsom en fogel, den ifrå sitt näste viker, alltså är den som ifrå sitt rum viker.
9 Mampinembanembañ’ arofo ty rano mañitse naho ty rame, vaho mahasaro-tron-drañetse ty famerea’ondaty.
Hjertat fröjdar sig af salvo och rökverk; men en vän är behagelig för själenes råds skull.
10 Ko aforintse’o ty rañe’o naho ty rañen-drae’o, vaho ko mamonje ty anjomban-drahalahi’o naho mivovò ama’o ty hankàñe; kitra’e ty mpitrao-tanàñe marine eo, ta ty rahalahy añe.
Din vän och dins faders vän förlåt icke, och gack icke uti dins broders hus, när dig illa går; ty en granne vid handena är bättre, än en broder långt borto.
11 Mahihira irehe anake, naho ampiehafo ty troko, hahavaleako ze mitombok’ ahy.
Var vis, min son, så gläder sig mitt hjerta, så vill jag svara honom, som mig försmäder.
12 Mahaonin-kankàñe ty mahilala le miampitse, fe misibeke mb’eo ty forom-po, vaho mijale.
En vis man ser det onda, och gömmer sig undan; men de fåkunnige gå derigenom, och få skada.
13 Rambeso ty sarimbo’ i nitsoake ambahiniy, le ifihino ho antoke ty amy ampela tsy fohiñey.
Tag honom sin klädnad bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för dens främmandes skull.
14 Ty mitata rañetse am-pazake te terak’ andro, hatao ho fatse ama’e.
Den sin nästa med höga röst välsignar, och står bittida upp, det varder honom för en banno räknadt.
15 Hambañe ami’ty fitsopatsopan’ andro avy, ty rakemba mitribahatse;
En trätosam qvinna, och ett stadigt drypande då fast regnar, varda väl vid hvarannan liknad.
16 hamejan-tioke t’ie hamejañ’aze, hoe mamihiñe menak’ am-pitàn-kavana.
Den henne uppehåller, han håller väder, och vill fatta oljona med handene.
17 Maniom-by ty vy, vaho andrañita’ ondaty ty vintan-drañe’e.
En knif hvetter den andra, och en man den andra.
18 Hikama ty voa’e ty mañalahala sakoañe, vaho hasiñeñe ty miatrake i talè’ey.
Den sitt fikonaträ bevarar, han äter frukten deraf; och den sin herra bevarar, han varder ärad.
19 Manahake ty tarehen-drano hetsoroen-daharañe, ty hetsoroen’ arofo’ ondaty t’ondaty.
Lika som skuggen i vattnet är emot ansigtet; alltså är ens menniskos hjerta emot den andra.
20 Tsimbia tsy etsake ty tsikeokeoke naho ty hankàñe, le liae tsy eneñe ty fihaino’ ondaty. (Sheol h7585)
Helvetet och förderfvet varda aldrig full, och menniskornas ögon varda ock aldrig mätt. (Sheol h7585)
21 Am-patañe ty volafoty vaho an-toñake ty volamena, fitsoehañe ondaty ty engeñe atolots’aze.
En man varder igenom rosarens mun bepröfvad, såsom silfret i degelen, och guldet i ugnen.
22 Ndra te demoheñe amañ’ana-deo an-deoñe mitraoke tsako lisaneñe ty dagola, mbe tsy hisitak’ ama’e ty hanè’e.
Om du stötte en dåra i mortare, med stötare, såsom gryn, så går dock hans galenskap icke ifrå honom.
23 Rendreho soa o hare’oo, vaho dareo o lia-rai’oo,
Tag vara uppå ditt får, och låt vårda dig om din hjord;
24 fa tsy nainai’e ty vara, naho tsy ho añ’afe’afe’e ty sabakam-bolonahetse.
Ty gods varar icke evinnerliga, och kronan varar icke till evig tid.
25 Ie fa tinatake i ahetsey, naho mitiry o tiritiri’eo, vaho natontoñe ty ahetse am-bohitse ey;
Gräset är uppgånget, och hö är för handene, och på bergen varda örter församlade.
26 ho siki’o o anak-añondrio, vaho ho vilin-teteke o ose-lahio;
Lamben kläda dig, och bockarna gifva dig åkerhyrona.
27 mahaeneñe ty fikama’o i rononon’ osey, naho ho hane’ o keleia’oo, vaho ho famahanañe o anak-ampata’oo.
Du hafver getamjölk nog till dins hus spis, och till dina tjenarinnors födo.
