Joba 31

1 Fa nifañina amo masokoo iraho; akore arè ty hikirofako ty somondrara?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Inoñ’amy zao ty anjarako aman’ Añahare ambone ao, naho ty lovako amy El-Sadai andikerañe añe?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Tsy feh’ohatse ho a o lo-tserekeo hao, hekoheko ho a o mpitolon-karatiañeo?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Tsy vazoho’e hao o lalakoo, naho iahe’e iaby o liakoo?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Aa naho nindrezako lia t’i Remborake, ndra nalisa mb’am-pamañahiañe mb’eo o tombokoo—

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 Le ehe t’ie ho lanjaeñe am-pandanjañe to, hahàrofoanan’Añahare ty havantañako!

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Naho nitsile amy lalañey ty tomboko, naho nañorike o masokoo ty foko, naho nipiteha’ ty pepo o tañakoo;

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 le soa iraho te hitongy hikamà’ ondaty; vaho hombotañe ze mitiry ho ahy.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Naho nisigihe’ ty rakemba ty foko, naho nivoñoñe an-dalan-drañeko eo;

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 ee te ho hafa ty handisaña’ i valiko, naho ami’ty ila’e ty hibaboha’e.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Ie ho ni-hakeo mena, tahiñe mañeva mpizaka,

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 ho ni-afo namorototo pak’an Tsikeokeok’ ao, ho fonga nombota’e reke-bahatse o nivokarekoo.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Aa naho ninjèko ty zo’ ondevoko lahy ndra ampela, ie naneseke toreo ahy;

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 le ino ty hanoeko naho mitroatse t’i Andrianañahare? ino ty havaleko aze naho ampamolilia’e?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Tsy namboatse aze ka hao i nitsene ahy an-koviñey? Tsy Ie avao ty nandranjy anay an-koviñ’ ao?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Aa naho nitanako ami’ty poie’e ty nipaia’e, ndra nampaieñe ty fihaino’ i vantotsey,

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 naho niareñaren-draho te nitendre, tsy nanisako ty bode—

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Toe ni-ajalahy iraho t’ie nibeizeko manahake te ni-rae’e, boak’an-kovin-dreneko ao ty niaoloako i vantotsey—

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 aa naho nitreako ty mpirererere tsy aman-tsikiñe, ndra ty rarake tsy aman-tsaroñe,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 naho tsy nitahy ahy o toha’eo, vaho tsy nampafana aze ty volon’ añondriko;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 naho nonjoñeko haoke ty bode, ie nitreako an-dalambey ey hañonjonako ty ahiko;

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 le angao hikalatrake an-tsoroko ao ty fangalin-tsoroko, vaho hapitsok’ am-pikatsoha’e ty sirako.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Amy te mampangebahebak’ ahy ty hankàñe boak’aman’ Añahare, vaho tsy ho nanoeko ty amy enge’ey.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Naho natokisako ty volamena, ndra nataoko te fiatoako ty volamena ki’e,

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 aa naho nirebehako ty hamaro o varakoo, ty amy habey natonton-tañakoy;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 naho nijiloveko i àndroy amy fipisaña’ey, ndra i volañey te misitse an’ enge’ey,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 naho sinigìke añ’etake ty troko vaho nañifik’oroke boak’ am-bavako ty tañako;

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 le ho ni-hakeo fikai-jaka ka! ie ho nivalik’ aman’ Añahare ambone ao.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Naho nahafale ahy ty fiantoa’ o malaiñe ahikoo, kera nitrehañe t’ie nivovoan-kankàñe.

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Tsie, tsy napoko hanan-tahiñe ty vavako hitake ty fiai’e am-pàtse—

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Tsy nanao ty hoe hao o mpitoron-kivohokoo: Ia ty mahatrea ty tsy nanjañe’ i mahakama’ey!—

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Tsy nibabòfok’ alafe ao ty ambahiny, fa nisokafeko amo mpañaveloo o lalakoo.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Aa naho naetako manahake i Dame ty fiolàko ndra nakafiko añ’arañako ao o hakeokoo,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 ie nampiholibalà ahy i màroy, nampianifaña’ ty inje’ o mpirofokoo, le nitsiñe avao, tsy niakatse an-dalañe.

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Ee te eo ty hijanjiñe ahy! Intoy ty soniako! Ho toiñe’ i El-Sadai abey, naho i taratasin-tsisý sinokin-drafelahikoy!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Toe ho ni-vavèko an-tsoroko Izay; ho ni-vahoreko amako hoe sabaka;

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 ho volilieko ama’e o liakoo; ho niatrefako hoe roandriañe.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Aa naho mitoreo amako ty taneko, naho mitrao-pirovetse o vavahali’eo;

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 naho nihaneko ty voka’e fa tsy nandoa drala vaho nampiselekaiñe ty tompo’e,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 le ee t’ie hitiriam-patike hasolo ty ampemba, hisatse hasolo ty tsako. Nigadoñe amy zao ty lañona’Iobe.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.