Ījaba 33

1 Bet tu, Ījab, klausi jel manu valodu un ņem vērā visus manus vārdus.

Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

2 Redzi nu, es savas lūpas esmu atdarījis, mana mēle manā mutē runā.

Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

3 Mani teikumi būs sirds taisnība, un manas lūpas skaidri izrunās, ko zinu.

Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

4 Dieva Gars mani radījis, un tā Visuvarenā dvaša man devusi dzīvību.

Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

5 Ja tu vari, atbildi man, taisies pret mani un nostājies.

Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

6 Redzi, es piederu Dievam tā kā tu, no zemes es arīdzan esmu ņemts.

Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

7 Redzi, iztrūcināt es tevi neiztrūcināšu, un mana roka pār tevi nebūs grūta.

Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

8 Tiešām, tu esi runājis priekš manām ausīm, to vārdu balsi es esmu dzirdējis:

Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

9 „Es esmu šķīsts, bez pārkāpšanas, es esmu skaidrs, un man nozieguma nav;

Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

10 Redzi, Viņš atrod iemeslus pret mani, Viņš mani tura par Savu ienaidnieku;

Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

11 Viņš manas kājas liek siekstā, Viņš apsargā visus manus ceļus.“

Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

12 Redzi, tur tev nav taisnības; es tev atbildu, ka Dievs ir daudz augstāks pār cilvēku.

Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

13 Kāpēc tu pret Viņu tiepies, kad Viņš neatbild par visiem saviem darbiem?

Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

14 Jo Dievs runā vienreiz, un vēl otrreiz, bet to neliek vērā.

Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

15 Sapnī caur nakts parādīšanām, kad ciets miegs cilvēkiem uzkrīt, kad tie guļ savā gultā,

Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

16 Tad Viņš atdara cilvēku ausi un apzieģelē, ko Viņš tiem grib mācīt.

Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

17 Lai cilvēku novērš no nedarba un pasargā vīru no lepnības.

På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

18 Lai izglābj viņa dvēseli no kapa un viņa dzīvību, ka nekrīt caur zobenu.

Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

19 Viņš to arī pārmāca ar sāpēm gultā un lauž visus viņa kaulus.

Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

20 Tā ka viņa sirds neņem pretī maizi, nedz viņa dvēsele kādu gardumu.

Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

21 Viņa miesa nodilst, ka no tās nekā vairs neredz, un kauli nāk ārā, kas nebija redzami,

Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

22 Un viņa dvēsele nāk tuvu pie bedres, un viņa dzīvība pie nāves sāpēm.

Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

23 Ja tad pie viņa nāk vēstnesis, ziņas devējs kā viens no tūkstošiem, rādīt cilvēkam kas pareizi:

Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

24 Tad Viņš tam ir žēlīgs. un saka: atpestī to, ka negrimst kapā, jo esmu atradis salīdzināšanu.

Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

25 Tad viņa miesa būs zaļāka nekā jaunībā, tas nāks atkal pie savas jaunības dienām.

Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

26 Tas lūgs Dievu, un Viņš to žēlos, - tas uzskatīs Dieva vaigu ar prieku, un Dievs cilvēkam atmaksās viņa taisnību.

Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

27 Tad šis izteiks cilvēkiem un sacīs: es biju grēkojis un pārgrozījis tiesu, bet Viņš to man nav pielīdzinājis.

Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

28 Viņš ir atpestījis manu dvēseli, ka tā negrimst kapā, un mana dzīvība redz gaišumu.

Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

29 Redzi, to visu dara tas stiprais Dievs divi un trīskārt cilvēkam,

Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

30 Ka viņa dvēseli novērstu no kapa, ka tā taptu apgaismota dzīvības gaismā.

På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

31 Liec vērā, Ījab, klausies mani, ciet klusu, un es runāšu.

Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

32 Jeb, ja tev ir ko sacīt, tad atbildi man; runā, jo es labprāt redzētu tavu taisnību.

Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

33 Ja nav, tad klausies mani, ciet klusu, un es tev mācīšu gudrību.

Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.