Psalmorum 22
1 In finem, pro susceptione matutina. Psalmus David. Deus, Deus meus, respice in me: quare me dereliquisti? longe a salute mea verba delictorum meorum.
För sångmästaren, efter "Morgonrodnadens hind"; en psalm av David. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
2 Deus meus, clamabo per diem, et non exaudies; et nocte, et non ad insipientiam mihi.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
3 Tu autem in sancto habitas, laus Israël.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
4 In te speraverunt patres nostri; speraverunt, et liberasti eos.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
5 Ad te clamaverunt, et salvi facti sunt; in te speraverunt, et non sunt confusi.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
6 Ego autem sum vermis, et non homo; opprobrium hominum, et abjectio plebis.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
7 Omnes videntes me deriserunt me; locuti sunt labiis, et moverunt caput.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
8 Speravit in Domino, eripiat eum: salvum faciat eum, quoniam vult eum.
"Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom."
9 Quoniam tu es qui extraxisti me de ventre, spes mea ab uberibus matris meæ.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
10 In te projectus sum ex utero; de ventre matris meæ Deus meus es tu:
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
11 ne discesseris a me, quoniam tribulatio proxima est, quoniam non est qui adjuvet.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
12 Circumdederunt me vituli multi; tauri pingues obsederunt me.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
13 Aperuerunt super me os suum, sicut leo rapiens et rugiens.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
14 Sicut aqua effusus sum, et dispersa sunt omnia ossa mea: factum est cor meum tamquam cera liquescens in medio ventris mei.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
15 Aruit tamquam testa virtus mea, et lingua mea adhæsit faucibus meis: et in pulverem mortis deduxisti me.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
16 Quoniam circumdederunt me canes multi; concilium malignantium obsedit me. Foderunt manus meas et pedes meos;
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
17 dinumeraverunt omnia ossa mea. Ipsi vero consideraverunt et inspexerunt me.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
18 Diviserunt sibi vestimenta mea, et super vestem meam miserunt sortem.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
19 Tu autem, Domine, ne elongaveris auxilium tuum a me; ad defensionem meam conspice.
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
20 Erue a framea, Deus, animam meam, et de manu canis unicam meam.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
21 Salva me ex ore leonis, et a cornibus unicornium humilitatem meam.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
22 Narrabo nomen tuum fratribus meis; in medio ecclesiæ laudabo te.
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
23 Qui timetis Dominum, laudate eum; universum semen Jacob, glorificate eum.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
24 Timeat eum omne semen Israël, quoniam non sprevit, neque despexit deprecationem pauperis, nec avertit faciem suam a me: et cum clamarem ad eum, exaudivit me.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
25 Apud te laus mea in ecclesia magna; vota mea reddam in conspectu timentium eum.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
26 Edent pauperes, et saturabuntur, et laudabunt Dominum qui requirunt eum: vivent corda eorum in sæculum sæculi.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
27 Reminiscentur et convertentur ad Dominum universi fines terræ; et adorabunt in conspectu ejus universæ familiæ gentium:
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
28 quoniam Domini est regnum, et ipse dominabitur gentium.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
29 Manducaverunt et adoraverunt omnes pingues terræ; in conspectu ejus cadent omnes qui descendunt in terram.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
30 Et anima mea illi vivet; et semen meum serviet ipsi.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
31 Annuntiabitur Domino generatio ventura; et annuntiabunt cæli justitiam ejus populo qui nascetur, quem fecit Dominus.
Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
