Psalmorum 103
1 Ipsi David. Benedic anima mea Domino et omnia, quæ intra me sunt, nomini sancto eius.
En Psalm Davids. Lofva Herran, min själ, och allt det uti mig är, hans helga Namn.
2 Benedic anima mea Domino: et noli oblivisci omnes retributiones eius:
Lofva Herran, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver;
3 Qui propitiatur omnibus iniquitatibus tuis: qui sanat omnes infirmitates tuas.
Den dig alla dina synder förlåter, och helar alla dina brister;
4 Qui redimit de interitu vitam tuam: qui coronat te in misericordia et miserationibus.
Den ditt lif förlöser ifrå förderf, och kröner dig med nåd och barmhertighet;
5 Qui replet in bonis desiderium tuum: renovabitur ut aquilæ iuventus tua:
Den dig uppfyller med tröst, att du dägelig varder, och gör dig ung och frisk såsom en örn.
6 Faciens misericordias Dominus: et iudicium omnibus iniuriam patientibus.
Herren skaffar rättfärdighet och dom, allom dem som orätt lida.
7 Notas fecit vias suas Moysi, filiis Israel voluntates suas.
Han hafver låtit Mose veta sina vägar; Israels barn sin verk.
8 Miserator, et misericors Dominus: longanimis, et multum misericors.
Barmhertig och nådelig är Herren, tålig och af stora mildhet.
9 Non in perpetuum irascetur: neque in æternum comminabitur.
Han träter icke till evig tid, och vredgas icke evinnerliga.
10 Non secundum peccata nostra fecit nobis: neque secundum iniquitates nostras retribuit nobis.
Han handlar icke med oss efter våra synder, och vedergäller oss icke efter våra missgerningar.
11 Quoniam secundum altitudinem cæli a terra: corroboravit misericordiam suam super timentes se.
Ty så hög som himmelen öfver jordena är, låter han sina nåd väldig vara öfver dem som frukta honom.
12 Quantum distat Ortus ab Occidente: longe fecit a nobis iniquitates nostras.
Så långt som öster är ifrå vester, låter han vår öfverträdelse vara ifrån oss.
13 Quomodo miseretur pater filiorum, misertus est Dominus timentibus se:
Såsom en fader förbarmar sig öfver barnen, så förbarmar sig Herren öfver dem som frukta honom.
14 quoniam ipse cognovit figmentum nostrum. Recordatus est quoniam pulvis sumus:
Ty han vet hvad vi för ett verk äre; han tänker derpå, att vi stoft äre.
15 homo, sicut fœnum dies eius, tamquam flos agri sic efflorebit.
En menniska är i sitt lefvande såsom gräs; hon blomstras såsom ett blomster på markene.
16 Quoniam spiritus pertransibit in illo, et non subsistet: et non cognoscet amplius locum suum.
När vädret deröfver går, så är det intet mer der, och dess rum känner det intet mer.
17 Misericordia autem Domini ab æterno, et usque in æternum super timentes eum. Et iustitia illius in filios filiorum,
Men Herrans nåd varar ifrån evighet till evighet, öfver dem som frukta honom; och hans rättfärdighet intill barnabarn,
18 his qui servant testamentum eius: Et memores sunt mandatorum ipsius, ad faciendum ea.
När dem som hans förbund hålla, och tänka uppå hans bud, att de derefter göra.
19 Dominus in cælo paravit sedem suam: et regnum ipsius omnibus dominabitur.
Herren hafver beredt sin stol i himmelen, och hans rike skall råda öfver allt.
20 Benedicite Domino omnes angeli eius: potentes virtute, facientes verbum illius, ad audiendam vocem sermonum eius.
Lofver Herran, I hans Änglar, I starke hjeltar, som hans befallning uträtten, att man hans ords röst höra skall.
21 Benedicite Domino omnes virtutes eius: ministri eius, qui facitis voluntatem eius.
Lofver Herran, alle hans härar; I hans tjenare, som hans vilja gören.
22 Benedicite Domino omnia opera eius: in omni loco dominationis eius, benedic anima mea Domino.
Lofver Herran, all hans verk uti all hans herradömes rum; min själ lofve Herran.
