< ئەیوب 31 >

«پەیمانم لەگەڵ چاوەکانم بەست، ئیتر چۆن تەماشای پاکیزەیەک بکەم؟ 1
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
بەشی ئێمە لە خودا لە سەرەوە چییە، چ میراتێکمان هەیە لە توانادارەکەی ئاسمان؟ 2
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
ئایا کارەسات بۆ بەدکار و بەڵا بۆ خراپەکار نییە؟ 3
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
ئایا ئەو تەماشای ڕێگای من ناکات و هەموو هەنگاوەکانم ناژمێرێت؟ 4
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
«ئەگەر لەگەڵ درۆ ملی ڕێم گرتبێتەبەر یان پێیەکانم پەلەیان کردبێت بەرەو فێڵ، 5
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
با خودا لە تەرازووی ڕاستودروستیدا بمکێشێت و بزانێت کە کەموکوڕیم نییە. 6
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
ئەگەر هەنگاوەکانم لە ڕێچکە لایانداوە، ئەگەر دڵم بەدوای چاوم کەوتووە، یان ئەگەر کردەوەکانم دەستەکانی منیان گڵاو کردووە، 7
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
ئەوا ئەوەی من چاندم با کەسانی دیکە بیخۆن، با لقەکانم ڕیشەکێش بکرێن. 8
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
«ئەگەر دڵم بەلای ژنێکدا فریوی خواردووە، یان لە بەردەرگای دراوسێکەم بۆسەم داناوە، 9
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
با ژنەکەم دانەوێڵەی پیاوێکی دیکە بهاڕێت و با خەڵکانی دیکە بەسەریدا بچەمێنەوە. 10
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
لەبەر ئەوەی ئەمە بێ ناموسییە، تاوانە و پێویستە دادگایی بکرێت. 11
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
ئاگرێکە هەتا لەناوچوون دەخوات و هەموو دروێنەکەم ڕیشەکێش دەکات. 12
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
«ئەگەر مافی خزمەتکار و کارەکەرەکەم ڕەت کردووەتەوە کاتێک لە دژی من سکاڵایان کردووە، 13
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
ئەو کاتە چی بکەم لە کاتی ڕووبەڕووبوونەوەم لەگەڵ خودا؟ ئەگەر لێکۆڵینەوەم لەگەڵ بکرێت بە چی وەڵامی بدەمەوە؟ 14
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
ئایا دروستکەری من لە سکدا دروستکەری ئەوانیش نییە؟ ئایا شێوەکێشمان لە سکی دایک یەک نییە؟ 15
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
«ئەگەر هەژارانم لە مرازی خۆیان قەدەغە کردبێت یان چاوی بێوەژنم فەوتاندبێت، 16
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
یان پارووەکەی خۆم بە تەنها خواردبێت، کە هەتیو لێی نەخواردبێت، 17
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
بەڵام لە گەنجیمەوە وەک باوک بە هەتیوی بەخێوم کردووە و لە سکی دایکمەوە ڕێنمایی بێوەژنم کردووە. 18
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
ئەگەر فەوتاوێکم بینیبێت لەبەر نەبوونی جل یان نەدارێکی بێ بەرگ، 19
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
کە بە کەوڵی مەڕەکەم خۆیان گەرم نەکردووەتەوە ئیتر لە دڵیانەوە داوای بەرەکەتیان بۆ نەکردووم، 20
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
ئەگەر پەیوەندیم لەگەڵ کاربەدەستانم بەکارهێناوە بۆ ئەوەی دەستدرێژی بکەمە سەر هەتیو، 21
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
با شانم لە ئەستۆم بەربێتەوە و با قۆڵم لە جومگەکەیەوە بشکێت. 22
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
لەبەر ئەوەی کارەسات لە خوداوە بەلامەوە تۆقێنەرە و لە ترسی شکۆیەکەی نەمتوانی شتی وا بکەم. 23
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
«ئەگەر پشتم بە زێڕی خۆم بەستووە و ئەگەر بە زێڕی بێگەردم گوت:”تۆ پاڵپشتی منی،“ 24
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
ئەگەر دڵخۆش بووم کە سامانەکەم زۆر بوو و لەبەر ئەوەی زۆریان بەدەستهێناوە، 25
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
ئەگەر تەماشای ڕووناکی خۆرم کردووە کاتێک درەوشاوەتەوە، یان مانگ کاتێک بە جوانییەوە دەڕوات 26
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
تاوەکو دڵم بە نهێنی فریودراو و دەستم دەمی داپۆشی، 27
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
ئەوا ئەمانەش تاوان دەبن و دەدرێن بە دادگا، چونکە ئەگەر شتی وام بکردایە ناپاک دەبووم بەرامبەر بە خودا لە سەرەوە. 28
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
«ئەگەر بە بەڵای ناحەزەکەم دڵخۆش بووم یان بزەم گرت کە تووشی خراپە بوو، 29
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
بەڵکو نەمهێشت مەڵاشووم گوناه بکات بەوەی کە بە نەفرەتەوە داوای ژیانی ئەو بکات؛ 30
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
ئەگەر کەسانی ناو چادرەکەم هەرگیز نەیانگوتایە،”کێ یەکێک دەهێنێت لە خواردنەکەی ئەیوب تێری نەخواردبێت؟“ 31
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
ئاوارەیەک لە دەرەوە شەوی بەسەرنەبرد، دەرگای ماڵەکەم بۆ ڕێبوار کردەوە. 32
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
ئەگەر وەک خەڵکی دیکە یاخیبوونی خۆم داپۆشیوە، بە شاردنەوەی تاوانەکانم لە باوەشی خۆم، 33
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
بەهۆی ئەوەی لە قسەی خەڵک ترساوم، لە سووکایەتی پێکردنی خێڵەکان تۆقیوم، لەبەر ئەوەیە کە بێدەنگم و لە ماڵەوە دانیشتووم. 34
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
«خۆزگە یەکێک دەبوو گوێی لێم دەگرت! ئەوەتا مۆری من، با خودای هەرە بەتوانا وەڵامم پێ بداتەوە؛ ئەوەی سکاڵا لە من دەکات با سکاڵانامەکەی پێشکەش بکات. 35
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
بێگومان لەسەر شانم هەڵمدەگرت، دەمبەست وەک تاج بەسەرمەوە. 36
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
ژمارەی هەنگاوەکانی خۆم پێی دەگوت، پێشکەشیشم دەکرد وەک بۆ فەرمانڕەوایەک. 37
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
«ئەگەر زەوییەکەم هاواری کردووە لە دژی من و هەموو هێڵی جووتەکانی بە فرمێسک تەڕ دەبێت، 38
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
ئەگەر بەروبوومەکەی ئەوم بەبێ پارە خواردووە یان گیانی کرێچییەکانیم کوژاندووەتەوە، 39
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
با لە جێی گەنم دڕک بڕووێت و لە جێی جۆ زیوان.» وشەکانی ئەیوب تەواو بوون. 40
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

< ئەیوب 31 >