< Aizaia 42 >

1 Ra Anumzamo'a huno, Nagrama huhampri ante'ne'nama azeri hankavemaneti'na musema hunentoa eri'za vahe'ni'a ama'nagi keho. Nagra avamuni'a agripi antesanugeno, ama mopafima kokankoka mani'naza vahetera fatgoma huno refkohu avu'ava zana erino vugahie.
Si min Tjenare, jag uppehåller honom, och min utkorade, i hvilkom min själ väl behagar. Jag hafver gifvit honom min Anda; han skall låta komma rätt ibland Hedningarna.
2 Agrama ke'ma haniana rankea nosuno, vahe zamavufina keaga osugahie.
Han skall icke skria eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.
3 Keta'mo futaginaku rupagagi hiaza hugahianagi, rufura otaginigeno, tavi'mo asu huku ome osi'osi hiaza hugahianagi, asura osugahie. Agra kazigazi huno tamage ke'mo'ma hu'nea kante anteno fatgo avu'ava zana erinte ama hugahie.
En förbråkad rö skall han icke sönderbryta, och en rykande veka skall han icke utsläcka. Han skall lära hålla rätten i sanning.
4 Agra avesra osu hanavetino mani'neno kazigazi huno ama mopafine maka kaziganena, fatgo avu'ava zana eri fore hugahie. Ana nehina hageri amu'nompima me'nea mopafima nemaniza vahe'mo'za agri kasege'agu avega ante'za manigahaze. (Matiu 12:18-21.)
Han skall icke vara knorrisk eller grufvelig, på det han skall sätta rätt på jordene; och öarna skola vänta efter hans lag.
5 Hagi Ra Anumzana Anumzamo'a monaramina tro huteno, eri rutareno enevuno ama mopa tro huteno agigu agigu zama me'nea zantamina eri fore nehuno, vahera zamasimura nezamino, avamu'ma zamige'zama vanoma nehaza Anumzamo eri'za vahe'agura amanage nehie.
Så säger Herren Gud, som himmelen skapar och utsträcker, den som jordena gör med det deruppå växer; den som folkena, som deruppå är, gifver lif, och anda dem som gå deruppå:
6 Nagra Ra Anumzamo'na, fatgo navu'navaza vahera zamaveri huo hu'na kagi hu'noe. Ana hu'noanki'na kazante kazerine'na kegava hugantegahue. Ama mopafi vahe'enena kagri kagofetu huvempa hu'na huhagerafigahue. Ana nehanugenka kokankokama mani'naza vahetera tavi masazami manigahane.
Jag Herren hafver kallat dig i rättfärdighet, och fattat dig vid handena, och bevarat dig, och hafver gifvit dig till ett förbund i folkena, Hedningomen till ett ljus;
7 Zamavuma asuhu'nesnia vahera zamavua eri hari nehunka, kinama hu'naza vahera katufe nezmantenka, hanintiri kina nompima mani'naza vahera zamazeri atre'snanke'za fru hu'za vugahaze.
Att du skall öppna de blindas ögon, och föra fångarna utu fängelse, och de som sitta i mörkret utu fångahuset.
8 Nagrake'za Ra Anumzana mani'noe, Ra Anumzanema hu'neana e'i nagri nagie. Hagi atre'nuge'za nagri'ma husgama hunenantaza za hu'za zafare'ma antre'za tro'ma hu'naza havi anumzantamina husga huozmantegahaze.
Jag Herren, det är mitt Namn; och jag skall icke gifva mina äro enom androm, ej heller mitt lof afgudomen.
9 Hagi keho, ko'ma tamasami'na henkama efore'ma hugahie hu'nama tamasami'noa zantamina, ko efore huno evie, ana hige'na kasefa zantamima henkama efore'ma hania zamofo menina erinte ama hu'na neramasamue. Ana zantamima efore osu'nesnige'na ko tamasami'nugeta antahitesnageno, henka anazana efore haniegu neramasamue.
Si, hvad komma skall förkunnar jag framföreåt, och förkunnar ny ting; förr än det sker, låter jag eder det höra.
10 Kokankoka mopafima mani'naza vahe'mota, Ra Anumzamofona kasefa zagame huta agi'a ahentesga hiho. Hagerimpima vano nehaza vahe'motane, hagerimpima nemaniza zaga kafamotane, hageri amu'nompima me'nea mopafima nemaniza vahe'motanena, kasefa zagame huta Ra Anumzamofona agia ahentesga hiho.
Sjunger Herranom en ny viso, hans lof är intill verldenes ändar; de som i hafvet fara, och hvad deruti är; öarna, och de som der bo.
11 Hagege kokampima nemaniza vahe'motane, hagege kokampima me'nea ranra kumatmimpima nemaniza vahe'motane, Kedari kuma tvaonte'ma me'nea ne'onse kumatmimota ranke huta agi'a ahentesga hiho. Ana nehinke'za Sela ran kumate'ma nemaniza vahe'mota agonaramimofo morusapi marerita muse zagamera ranke huta nehuta agi'a ahentesga hiho.
Roper högt, I öken och städer deruti, samt med de byar der Kedar bor; sig fröjde de som bo på klippomen, och rope utaf bergshöjdene.
12 Ra Anumzamofona zamagra husga hunteho. Ana nehinkeno hageri akenama nemaniza vahe'mota agi'a ahentesga hiho.
Låter dem gifva Herranom ärona, och förkunna hans lof på öarna.
13 Hankave sondia ne'mo hate vunaku rimpa nehegeno otino ivimo agazamo huno viaza huno, Ra Anumzamo'a atiramino ha' vahe'a zamahenaku nevie.
Herren varder utdragandes såsom en rese; han skall uppväcka nit såsom en krigsman; han skall fröjda sig, och ett gny göra; han skall sinom fiendom öfverhändig blifva.
14 Ra Anumzamo'a huno, Zazate kea osu narimpa fru hu'na mani'nena, narimpa ahe'zana erinte ama hu'na mago zana osu'noe. Hianagi menina mago a'mo mofavre kasentenaku higeno atakriaza huno nata negrige'na krafa nehu'na, nasimu'ma ante'zankura nasafeku hugahue.
Jag tiger väl till en tid, och är stilla och håller mig; men nu vill jag ropa såsom en barnföderska; jag skall föröda och uppsvälja dem alla.
15 Nagra ranra agonaramine ne'onse agonaramina aherava nehena, mika trazantamina eri hagege hugahue. Ana nehu'na ranra tintamina eri tanesnugeno, hagege mopa nesena, tirutamina eri hagege huvagaregahue.
Jag skall föröda berg och högar, och borttorka allt deras gräs; och skall göra vattuströmmarna till öar, och uttorka sjöarna.
16 Zamavuma asuhu'nea vahera zamagrama ke'za antahi'zama osu'naza kante zamavare'na nevu'na, ke'za antahi'zama osu'naza kantera kegava huzmante'na zamavare'na vugahue. Hagi hanizana eri atresuge'za masa negesage'na, marerino tamino'ma hu'nesnia zana eri pehe hugahue. Hagi ama ana zantamina otre'na ana maka zana huvagaregahue.
Men de blinda vill jag leda på den vägen, som de icke veta; Jag vill föra dem på de stigar, som de icke känna; jag vill sätta mörkret för dem till ett ljus, och det oslätt är, till jemnhet; detta vill jag göra dem, och icke öfvergifva dem.
17 Hianagi kaza osu havi anumzante zamentinti nehu'za, kre maramra hu'za tro'ma hu'naza amema'a raminku'ma hu'za anumzanti mani'nane huzama nehaza vahe'mo'za tusi zamagazegu hugahaze.
Men de som förlåta sig på afgudar, och säga till gjuten beläte: I ären våre gudar; de skola tillbakavända, och till skam varda.
18 Hagi Ra Anumzamo'a huno, Tamagesa ankanire vahe'mota tamagesa nentahinkeno, tamavu asu vahe'mota tamavua keho.
Hörer, I döfve, och ser härtill, I blinde, att I mågen se.
19 Tamagra nagri eri'za vahe mani'nazanagi tamavua asu hu'ne. Hagi agesa ankanire vahe'ma huntogenoma kema eri'noma via vahekna huta, tamagesa ankanire vahe mani'naze. Nagri eri'za vahe maniho hu'nama huhampri zamante'noa vahera zamavu asu hu'ne.
Ho är så blind som min tjenare? Och ho är så döf som mitt bådskap, den jag sänder? Ho är så blind som den fullkomlige, och så blind såsom Herrans tjenare?
20 Tamagra rama'a zantami ke'nazanagi kenira nosutma, tamagesa anteta antahinazanagi mago nanekea antahinira nosaze.
Man predikar väl mycket, men de hållat intet; man säger dem nog, men de vilja icke hörat.
21 Ra Anumzamo'a fatgo avu'ava zama'agu muse nehuno, hihamu hankave'ane kasege'a azeri sga hugahie.
Likväl vill Herren dem godt, för sina rättfärdighets skull, och att han skall göra sin lag härlig och stor.
22 Hianagi menina ha' vahetamimo'za ha' eme huramante'za fenozama eri'za vazaza hu'za tamavre'za vu'za kina nompi kina ome huneramante'za, mago'a kerifi ome tamatregahaze. Hanigeno mago vahe'mo'ma ete zamavareta ehoma nosiankna hugahaze.
Det är ett bedröfvadt och skinnadt folk; de äro allesammans besnärde uti kulor, och bortgömde i fångahus; de äro vordne till rof, och ingen hjelpare är; beskinnade, och ingen är, som säger: Få dem igen.
23 Hagi tamagri amu'nompintira iza agesa anteno ama nanekea antahigahie? Ama knareti'ma agafama huno'ma vaniana, nagri kea tamagra antahiteta amage anteho.
Hvilken är ibland eder, som aktar härtill; märker, och hörer hvad härefter kommer.
24 Iza ha' vahera huzmantege'za Jekopu nagara rohura zamare'za fenozazmia eri'za nevu'za, Israeli vahe'mota hara eme huneramante'za, maka feno zantamina emeri'za vu'naze? Ra Anumzamofo kasegema rutagreta kumi'ma agri avure'ma hu'naza zanku, agra atregeno anazana fore hu'ne. Na'ankure tagra agri avu'avara novaririta, agri amage'ma onte'nona zanku huno atregeno ana zana efore hu'ne.
Ho hafver öfvergifvit Jacob till sköfvels, och Israel röfvarom? Hafver icke Herren gjort det, emot hvilkom vi syndat hafve? Och de ville icke vandra på hans vägar, och lydde icke hans lag.
25 Ana hu'negu Ra Anumzamofona tusi arimpa ahegeno, ha' vahe huzamantege'za e'za ha' eme hurantazageno, maka kaziga tevemo te kagiaza hu'ne. Ana hu'neanagi anazana keta antahita osu'none.
Derföre hafver han utskuddat öfver dem sina vredes grymhet, och en krigsmagt, och hafver upptändt dem allt omkring; men de aktade det intet. Han fängde uppå dem, men de lade det intet uppå hjertat.

< Aizaia 42 >