Aizaia 41

1 Ra Anumzamo'a amanage hu'ne, Hageri amu'nompima me'nea mopafima mani'naza vahe'mota, tamagasasana eritaganeta mani'neta, nagri kea antahiho. Kokankokama mani'naza vahe'mota hanave eneritma, erava'o huta nanekea hiho. Hagi keagama eri fatgoma hu kumate enketa, keaga eri fatgo hamneno.

Tige öarna för mig, och folken stärke sig, träde fram, och tale; låt oss gå till rätta med hvarannan.

2 Zage hanati kaziga kini nera iza azeri otigeno vuno maka kaziga hara huzmagatenere? Iza mago'a kumate kini vahera azampina zamavarentegeno, zamazeri havizana nehuno bainati kazinteti'ene ati keveretira zamahe hanara nehie? Ana hige'za zaho'mo witi hona'a eri hareno freanknara huno ati'aretira zamahe hanara hu'ne.

Ho hafver uppväckt den rättfärdiga östanefter? Ho kallade honom att han gå skulle? Ho gaf Hedningarna och Konungarna för honom, att han dem öfvermägtig vardt, och gaf dem för hans svärd, såsom stoft, och för hans båga, såsom förströdda agnar;

3 Korapara agra vanoa osu'nea kante Agra ame huno zamarotago huno vu'ne. Anama nehuno'a agra hazenkea e'ori'ne.

Och han jagade efter dem, och gick det igenom med frid, och vardt intet trött af vägen?

4 Iza ese agafarera ama ana zantamina forera huo higeno forera hu'ne? Iza ese agafaretira vahera fore huo higeno fore huteno manino ne-e. Ese agafa Nagra Ra Anumzamo'na mani'ne'na, vagarera nagrake mani'noe.

Ho verkar det, och gör det, och kallar alla menniskor, den ena efter den andra, allt ifrå begynnelsen? Jag Herren är både den förste och den siste.

5 Hageri amu'nompima mani'naza vahe'mo'za anazama nege'za zamahirahi nerege'za koro nehaze. Ana nehazage'za afete mopafima mani'naza vahe'mo'za zamagogogu nehu'za magopi eme atru hu'naze.

Då öarna sågo det, fruktade de sig, och jordenes ändar förskräckte sig; de nalkades, och kommo fram.

6 Hagi maka tavao'zamirema mani'naza vahera zamazeri hankaveneti'za, korora osu hankavetita maniho hu'za zamasami'naze.

Den ene halp den andra, och sade till sin nästa: Var tröst.

7 Zafareti'ma antre'zama keonke'zama tro'ma nehaza vahe'mo'zane, golima aeni trate'ma ante'za ru kutama nehaza vahemo'zanena, zamagra'a ozamazeri hankaveti azamazeri hankaveti hu'za knare eri'za enerune hu'za nehu'za, nirireti ana zama tro'ma hu'naza zana ahentrako hazageno evunoramie.

Timbermannen tog guldsmeden till sig, och gjorde bleckskifvorna släta med hammaren på städet, och sade: Det vill väl stå. Och de fäste det med naglar, att det icke skulle stå ostadigt.

8 Hianagi tamagra Israeli vahera Nagri eri'za ne' Jekopu naga'mota, nagri roneni'a Abrahamumpinti efore hu'naza naga mani'nazage'na, nagri eri'za vahe manisnaze hu'na tamagrira ko huhampri ramante'noe.

Men du Israel, min tjenare, Jacob, den jag utvalt hafver, du Abrahams mins väns säd;

9 Mopa ome atre eme atre hutegati tamagrira tamavre'na e'noe. Ana nehu'na nagri eri'za vahe mani'naze hu'na huhampri neramante'na, namefira huorami'noe.

Den jag styrkt hafver allt ifrå verldenes ända, och hafver kallat dig, ifrå hennes väldiga, och sade till dig: Du skall vara min tjenare; ty jag utkorar dig, och bortkastar dig icke;

10 E'ina hu'negu korora osiho, na'ankure nagra tamagrane mani'noe. Nagra tamagri Anumza mani'noanki, antahintahi hakarea osiho. Nagra tamazeri hankaveneti'na, tamaza hugahue. Nagra tamagerfa hu'na hankavenentake tamaga nazampi tamazerigahue.

Frukta dig intet, jag är med dig; vik icke af, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjelper dig ock, jag håller dig vid magt, genom mina rättfärdighets högra hand.

11 Hanki antahiho, tamagri'ma zamarimpa aheneramantaza vahe'mo'za zamagazegu nehanage'za, zamagefenkami atregahaze. Ana nehanage'za tamagrima ha'ma reneramantaza vahe'mo'za fanane hu'za amne zankna hugahaze.

Si, alle de som dig hätske äro, skola till spott och skam varda, och blifva såsom intet, och de män, som med dig träta, skola förgås;

12 Hagi keha'ma reneramantaza vahekura keganti kegama hugahazanagi, ozmagetfa hugahaze. Ana nehanage'za ha'ma reneramantaza vahe'mo'za amne zankna hu'za fanane hugahaze.

Så att du skall fråga efter dem, och icke finna dem. De män, som med dig kifva, skola, varda såsom intet, och de män, som emot dig strida, skola få en ända;

13 Nagra Ra Anumzana tamagri Anumza mani'noe. Ana hu'noanki'na tamaga tamazante tamazerine'na kegava huneramantoanki'na tamaza hugahuanki korora osiho hu'na neramasamue.

Ty jag är Herren din Gud, den dina högra hand stärker, och säger till dig: Frukta dig intet; jag hjelper dig.

14 Israeli vahera Jekopu nagara hagirafagna huta hankavetamia omane vahemota korora osiho. Na'ankure nagrake'za tamaza hugahue. Nagra Ra Anumzana tamagu'ma vazina tamavre'noa Anumzankina, Israeli vahetema Ruotgema hu'noa Anumza mani'noe.

Så frukta dig nu intet, du matker Jacob, I fattige hop Israel. Jag hjelper dig, säger Herren, och din förlossare, den Helige i Israel.

15 Antahiho, witima refuzafu nepaza zafare'ma, kasefa ave'ama antegeno witima refuzafuma nepeaza hu'na tamagrira tamazeri retro ha'nena, agonaramina refuzafu'nepeta, ne'onse agonaramina witi akruma hareaza hugahaze.

Si, jag hafver gjort dig till en ny skarp tröskovagn, den taggar hafver, att du skall tröska berg och sönderstöta dem, och göra högarna såsom stoft.

16 Witima harenaku zahopi matevigeno, zaho'mo hona'ama erino viaza huta zamazeri panini hanage'za vugahaze. Hianagi Ra Anumzana Israeli vahetema Ruotage'ma hu'noa Anumzamo'na nagi erisga nehutma, nagri hihamu hankavegura musena hugahaze.

Du skall förströ dem, att vädret skall föra dem bort, och väderflagor förskingra dem; men du skall vara glad i Herranom, och berömma dig af Israels Heliga.

17 Zamunte omne vahe'ene, nana zanku'ma atupa'ma nehaza vahe'mo'za tima ne'zankura zmanankemo'a tusiza huno hagege hanige'za tinkura hakegahazanagi onkegahaze. Hianagi nagra Israeli vahe'mofo Ra Anumza mani'noanki'na atupama hanaza zana nezami'na namefira huozmigahue.

De elände och fattige söka vatten, och der är intet. Deras tunga borttorkas för törst; men jag Herren vill höra dem. Jag Israels Gud vill icke öfvergifva dem;

18 Nagra hanugeno hagegema hu'nea agonaramimpintira ranra tintamimo hageno ne-esnigeno, krahopintira kampui tintamimo'a nehanatisnige'no, hagegema hu'nea ka'ma kokampina hanugeno timo'a hanatino tirutamina marenevazisigeno, hagege huno kekokakoma hu'nesia mopafina tina evugahie.

Utan jag vill öppna vattufloder på höjderna, och källor midt på markene. Jag vill göra öknena till vattusjöar, och torra landet till vattukällor.

19 Hagegema hu'nea ka'ma kokampina, sida zafama, akasia zafama, meni zafama, olivi zafama, saipresi zafane, agigu agigu zafaramina nagra hanugeno magoka hageno marerigahie.

Jag vill gifva i öknene cedren, furo, myrten och oljoträ. Jag vill gifva på markene gran, bok och buxbom tillhopa;

20 Anama hanige'za ana zantamima ke'za antahi'zama nehu'za, Ra Anumzamo'a agra'a azanteti tro hune hu'za nehu'za, Israeli vahetema Ruotage'ma hu'nea Anumzamo agra'a tro hu'ne hugahaze.

På det man må se och känna, och förmärka och förstå tillsammans, att Herrans hand hafver detta gjort, och den Helige i Israel hafver detta skapat.

21 Ra Anumzamo'a huno, Keagatamia erita eme huama hiho. Israeli vahe kinimo'a keagafima ke hamaresaza nanekea erineta eho hu'ne.

Så låter edra sak komma fram, säger Herren. Bärer fram der I uppå stån, säger Konungen i Jacob.

22 Kaza osu havi anumzamofo amema'ama tro'ma hunte'nazana keagare'ma ne-eta eri'netma enke'za, na'a fore hugahifi eme tasamiho. Ko'ma evu'nea zamofo nanekea nerasamisageta, na'a fore hugahifi rezaganeta kamneno. Ana nehu'za henkama fore'ma hania zana hu fore hu'za tasamisageta antahisune.

Låt dem träda fram, och förkunna oss hvad tillkommande är; förkunner oss och propheterer något framföreåt; låt oss akta deruppå med vår hjerta, och märka huru det härefter gå skall, eller låter oss dock höra hvad tillkommande är.

23 Hanki ana nehu'za henkama fore'ma hania zankura tasamisageta nentahita mani nesanunkeno, anazama fore'ma hanigeta, tamage anumza mani'naze huta hugahune. Havi zano knare zano tro hinketa negeta, antahintahi hakare nehuta korora hamneno.

Förkunner oss hvad härefter komma skall, så vilje vi märka, att I ären gudar. Görer antingen godt eller ondt, så vilje vi derom tala, och skåda tillsammans.

24 Ana hu'neanagi zafare'ma antre'za tro'ma hu'naza havi anumzamota tamagra amneza manizageno, hankavetamia omne'ne. Hagi ana havi anumzante'ma mono'ma hunentaza vahera haviza hu'za himanage avu'ava'ene vahe mani'naze.

Si, I ären af intet, och edart verk är ock intet, och den eder utväljer, är en styggelse.

25 Nagra noti kazigati mago nera ko huhampri ante'noankino, zage hanati kazigati ne-eno agra nagri nagi aheno husga hunantegahie. Ana nehuno mopa kavo tro nehaza vahe'mo'za zamagareti mopa henerazaza huno, zamagima me'nea kva vahera mopafi zamazeri atre vagaregahie.

Men jag uppväcker en af nordan, och han kommer östanefter. Han skall predika dem i mitt Namn, och han skall gå öfver de väldiga, såsom öfver ler, och skall trampa ler, såsom en krukomakare.

26 Mago'a kumamofo anumzamota, tamagripintira ina anumzamo, ko'ma maka'zama agafa huno fore'ma hu'neregati'ma, menima fore hania zamofonkura tasamigeta ko antahitonkeno ana zamo'a eforera nehigeta, e'i tamage hu'ne huta nehumpi? I'o magomo'e huno anara osigeno, mago vahemo'e huno kema hazankea ontahitfa hu'ne.

Ho kan något förkunna af begynnelsen, att vi måge begripat; eller prophetera framföreåt, att vi måge säga: Du talar rätt? Men här är ingen förkunnare, ingen som något höra låter, ingen som af eder ett ord höra må.

27 Nagra Ra Anumzamo'na nagrake, Saioni kumara asami'na, amanahu'za fore hugahianki ko hu'na hugeno ketege'na, Jerusalemi ran kumatera musenkema erino e'nia vahera huntogeno e'ne.

Jag är den förste, som till Zion säger; Si, der är det, och gifver Jerusalem Predikare.

28 Hianagi nagrama koana ana havi anumzampintira mago'mo'e huno keaga huge, knare antahi'zana vahera amige, zamantahima kesuana mago'mo'e huno ke'niarera nona osugahie.

Men jag skådar dit, men der är ingen; och ser ibland dem, men der är ingen rådgifvare. Jag frågar dem, men då svara de intet.

29 Hagi ko, zamagra amnezanki'za mago zana tro osugahaze. Ana havi anumzamofo zamema'a vahe'mo'za tro hu'naza zanki'za mago'zana osu'za fanane hu'za amne zankna hugahaze.

Si, det är alltsammans vedermöda, och intet med deras väsende; deras afgudar äro icke utan ett väder och fåfängelighet.