< 詩篇 32 >
1 その愆をゆるされその罪をおほはれしものは福ひなり
Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.
2 不義をヱホバに負せられざるもの心にいつはりなき者はさいはひなり
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.
3 我いひあらはさざりしときは終日かなしみさけびたるが故にわが骨ふるびおとろへたり
Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.
4 なんぢの手はよるも晝もわがうへにありて重し わが身の潤澤はかはりて夏の旱のごとくなれり (セラ)
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. (Sela)
5 斯てわれなんぢの前にわが罪をあらはしわが不義をおほはざりき 我いへらくわが愆をヱホバにいひあらはさんと 斯るときしも汝わがつみの邪曲をゆるしたまへり (セラ)
Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: "Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser"; då förlät du mig min synds missgärning. (Sela)
6 されば神をうやまふ者はなんぢに遇ことをうべき間になんぢに祈らん 大水あふれ流るるともかならずその身におよばじ
Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.
7 汝はわがかくるべき所なり なんぢ患難をふせぎて我をまもり救のうたをもて我をかこみたまはん (セラ)
Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. (Sela)
8 われ汝ををしへ汝をあゆむべき途にみちびき わが目をなんぢに注てさとさん
Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.
9 汝等わきまへなき馬のごとく驢馬のごとくなるなかれ かれらは鑣たづなのごとき具をもてひきとめずば近づききたることなし
Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.
10 惡者はかなしみ多かれどヱホバに依賴むものは憐憫にてかこまれん
Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.
11 ただしき者よヱホバを喜びたのしめ 凡てこころの直きものよ喜びよばふべし
Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.