Giobbe 15
1 Allora Elifaz di Teman rispose e disse:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “Il savio risponde egli con vana scienza? si gonfia egli il petto di vento?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Si difende egli con ciarle inutili e con parole che non giovan nulla?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Tu, poi, distruggi il timor di Dio, menomi il rispetto religioso che gli è dovuto.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 La tua iniquità ti detta le parole, e adoperi il linguaggio degli astuti.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Non io, la tua bocca stessa ti condanna; le tue labbra stesse depongono contro a te.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Sei tu il primo uomo che nacque? Fosti tu formato prima de’ monti?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hai tu sentito quel che s’è detto nel Consiglio di Dio? Hai tu fatto incetta della sapienza per te solo?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Che sai tu che noi non sappiamo? Che conoscenza hai tu che non sia pur nostra?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Ci son fra noi degli uomini canuti ed anche de’ vecchi più attempati di tuo padre.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Fai tu sì poco caso delle consolazioni di Dio e delle dolci parole che t’abbiam rivolte?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Dove ti trascina il cuore, e che voglion dire codeste torve occhiate?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 Come! tu volgi la tua collera contro Dio, e ti lasci uscir di bocca tali parole?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Che è mai l’uomo per esser puro, il nato di donna per esser giusto?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Ecco, Iddio non si fida nemmeno de’ suoi santi, i cieli non son puri agli occhi suoi;
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 quanto meno quest’essere abominevole e corrotto, l’uomo, che tracanna l’iniquità come l’acqua!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Io voglio ammaestrarti; porgimi ascolto, e ti racconterò quello che ho visto,
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 quello che i Savi hanno riferito senza nulla celare di quel che sapean dai padri,
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ai quali soli è stato dato il paese; e in mezzo ai quali non è passato lo straniero.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 L’empio è tormentato tutti i suoi giorni, e pochi son gli anni riservati al prepotente.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Sempre ha negli orecchi rumori spaventosi, e in piena pace gli piomba addosso il distruttore.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Non ha speranza d’uscir dalle tenebre, e si sente destinato alla spada.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Va errando in cerca di pane; dove trovarne? ei sa che a lui dappresso è pronto il giorno tenebroso.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La distretta e l’angoscia lo riempion di paura, l’assalgono a guisa di re pronto alla pugna,
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 perché ha steso la mano contro Dio, ha sfidato l’Onnipotente,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 gli s’è slanciato audacemente contro, sotto il folto de’ suoi scudi convessi.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Avea la faccia coperta di grasso, i fianchi carichi di pinguedine;
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 s’era stabilito in città distrutte, in case disabitate, destinate a diventar mucchi di sassi.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Ei non s’arricchirà, la sua fortuna non sarà stabile; né le sue possessioni si stenderanno sulla terra.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Non potrà liberarsi dalle tenebre, il vento infocato farà seccare i suoi rampolli, e sarà portato via dal soffio della bocca di Dio.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Non confidi nella vanità; è un’illusione; poiché avrà la vanità per ricompensa.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 La sua fine verrà prima del tempo, e i suoi rami non rinverdiranno più.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Sarà come vigna da cui si strappi l’uva ancor acerba, come l’ulivo da cui si scuota il fiore;
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 poiché sterile è la famiglia del profano, e il fuoco divora le tende ov’entrano presenti.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 L’empio concepisce malizia, e partorisce rovina; ei si prepara in seno il disinganno”.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
