Salmi 109

1 Salmo di Davide, [dato] al Capo de' Musici O DIO della mia lode, non tacere;

En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;

2 Perciocchè la bocca dell'empio e la bocca di frode si sono aperte contro a me; Hanno parlato meco con lingua bugiarda;

Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.

3 E mi hanno assediato con parole d'odio; E mi hanno fatta guerra senza cagione.

Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.

4 In vece dell'amore che ho loro portato, mi sono stati avversari; Ed io [ho loro renduta] preghiera.

Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.

5 Essi mi hanno renduto male per bene, E odio per lo mio amore.

De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.

6 Costituisci il maligno sopra lui; E fa' che Satana gli stia alla destra.

Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.

7 Quando sarà giudicato, esca condannato; E la sua preghiera [gli] torni in peccato.

Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.

8 Sieno i suoi giorni pochi; Un altro prenda il suo ufficio.

Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.

9 Sieno i suoi figliuoli orfani, E la sua moglie vedova.

Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.

10 E vadano i suoi figliuoli del continuo vagando; E mendichino, ed accattino, [uscendo fuor] de' lor casolari.

Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.

11 L'usuraio tenda la rete a tutto ciò ch'egli ha; E rubino gli strani le sue fatiche.

De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.

12 Non siavi alcuno che stenda la [sua] benignità inverso lui; E non vi sia chi abbia pietà de' suoi orfani.

Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.

13 Sieno distrutti i suoi discendenti; Sia cancellato il lor nome nella seconda generazione.

Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.

14 Sia ricordata l'iniquità de' suoi padri appo il Signore; E il peccato di sua madre non sia cancellato.

På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.

15 Sieno [que' peccati] del continuo nel cospetto del Signore; E stermini egli d'in su la terra la memoria di essi.

Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;

16 Perciocchè egli non si è ricordato d'usar benignità, Ed ha perseguitato l'uomo povero, ed afflitto, E tribolato di cuore, per uccider[lo].

Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.

17 Poichè egli ha amata la maledizione, vengagli; E [poichè] non si è compiaciuto nella benedizione, allontanisi ella da lui.

Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.

18 E sia vestito di maledizione, come del suo manto; Ed entri quella come acqua nelle sue interiora, E come olio nelle sue ossa.

Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.

19 Siagli quella a guisa di vestimento, [del quale] egli sia avvolto; Ed a guisa di cintura, della quale sempre sia cinto.

Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.

20 [Tal] sia, da parte del Signore, la ricompensa de' miei avversari, E di quelli che parlano male contro all'anima mia.

Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.

21 Ma tu, o Signore Iddio, opera inverso me, per amor del tuo Nome; Liberami, perciocchè la tua benignità [è] buona.

Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.

22 Perciocchè io sono afflitto, e povero; E il mio cuore è piagato dentro di me.

Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.

23 Io me ne vo, come l'ombra quando dichina; Io sono agitato come una locusta.

Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.

24 Le mie ginocchia vacillano per li [miei] digiuni; E la mia carne è dimagrata, e non ha [più] grassezza alcuna.

Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.

25 Ed anche son loro in vituperio; [Quando] mi veggono, scuotono la testa.

Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.

26 Aiutami, Signore Iddio mio; Salvami secondo la tua benignità.

Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;

27 E sappiano che questo [è] la tua mano, [E che] tu, Signore, hai fatto questo.

Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.

28 Essi malediranno, e tu benedirai; Si sono innalzati, ma saran confusi, Ed il tuo servitore si rallegrerà.

Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.

29 Sieno i miei avversari vestiti di vituperio, Ed avvolti della lor vergogna, come di un mantello.

Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.

30 Io celebrerò altamente il Signore colla mia bocca; E lo loderò in mezzo de' grandi.

Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.

31 Perciocchè egli sta alla destra del povero, Per salvar[lo] da quelli che lo condannano a morte.

Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.