Jób 12
1 Felélt Jób és mondta:
Då svarade Job, och sade:
2 Valóban, ti vagytok ám a nép, s veletek kihal a bölcsesség!
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Nekem is van szívem mint nektek, nem esem messze tőletek, hisz kinél nem volnának effélék?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Nevetségéül vagyok barátnak, ki Istent szólította s ő meghallgatta; nevetségül az igaz, a gáncstalan!
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 A balvégzetnek megvetés, a gondtalannak vélekedése szerint, készen áll, a tántorgó lábúaknak.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Boldogságban vannak a rablók sátrai és biztosság azoké, kik Istent haragítják, azé, ki istenét kezében hordja.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Azonban kérdezd csak meg a barmot, majd tanít téged, s az ég madarát, majd megjelenti neked;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 vagy szólj a földnek, majd tanít téged, és elbeszélik neked a tenger halai.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Ki ne tudná mindezekből, hogy az Örökkévaló keze cselekedte ezt;
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 kinek kezében van minden élőnek a lelke, s minden ember testének a szelleme.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 Nemde a fül vizsgálja a szavakat s az íny az ételt ízleli meg?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Aggastyánokban van bölcsesség, s hosszú élet: értelmesség.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Ő nála van bölcsesség és erő, övé tanács és értelmesség!
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Lám, lerombol s nem építtetik föl, rázár valakire s nem nyittatik ki neki.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Im elrekeszt vizeket s kiszáradnak – megereszti őket s feldúlják a földet.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Ő nála van hatalom és üdvösség, övé a tévelygő és a megtévesztő.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Járatja a tanácsosokat megfosztottan s a bírákat megtébolyítja;
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 a királyok kötelékét föloldotta és reákötött övet az ő derekukra;
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 járatja a papokat megfosztottan s a szilárdakat elferdíti;
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 megvonja a biztosszavúak beszédjét s a véneknek eszét elveszi;
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 csúfot önt a nemesekre s a hatalmasoknak kötését meglazítja.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Feltár mély dolgokat a sötétségből s kihozza világosságra a vakhomályt.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Nagyra növeszti a nemzeteket s elveszíti, kiterjeszti a nemzeteket és elviszi.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Szívét veszi az ország népe fejeinek s eltévelyíti úttalan pusztaságban;
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 tapogatóznak sötétségben világosság nélkül, s eltévelyíti őket mint a részeget.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
