< תהילים 112 >
הללו-יה אשרי-איש ירא את-יהוה במצותיו חפץ מאד | 1 |
Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.
גבור בארץ יהיה זרעו דור ישרים יברך | 2 |
Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.
הון-ועשר בביתו וצדקתו עמדת לעד | 3 |
Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.
זרח בחשך אור לישרים חנון ורחום וצדיק | 4 |
Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.
טוב-איש חונן ומלוה יכלכל דבריו במשפט | 5 |
Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.
כי-לעולם לא-ימוט לזכר עולם יהיה צדיק | 6 |
Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.
משמועה רעה לא יירא נכון לבו בטח ביהוה | 7 |
När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.
סמוך לבו לא יירא עד אשר-יראה בצריו | 8 |
Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.
פזר נתן לאביונים-- צדקתו עמדת לעד קרנו תרום בכבוד | 9 |
Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.
רשע יראה וכעס-- שניו יחרק ונמס תאות רשעים תאבד | 10 |
Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.