איוב 9
| ויען איוב ויאמר | 1 |
Job svarade och sade:
| אמנם ידעתי כי-כן ומה-יצדק אנוש עם-אל | 2 |
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
| אם-יחפץ לריב עמו-- לא-יעננו אחת מני-אלף | 3 |
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
| חכם לבב ואמיץ כח-- מי-הקשה אליו וישלם | 4 |
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
| המעתיק הרים ולא ידעו-- אשר הפכם באפו | 5 |
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
| המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון | 6 |
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
| האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם | 7 |
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
| נטה שמים לבדו ודורך על-במתי ים | 8 |
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
| עשה-עש כסיל וכימה וחדרי תמן | 9 |
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
| עשה גדלות עד-אין חקר ונפלאות עד-אין מספר | 10 |
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
| הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא-אבין לו | 11 |
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
| הן יחתף מי ישיבנו מי-יאמר אליו מה-תעשה | 12 |
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
| אלוה לא-ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב | 13 |
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
| אף כי-אנכי אעננו אבחרה דברי עמו | 14 |
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
| אשר אם-צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן | 15 |
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
| אם-קראתי ויענני-- לא-אאמין כי-יאזין קולי | 16 |
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
| אשר-בשערה ישופני והרבה פצעי חנם | 17 |
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
| לא-יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים | 18 |
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
| אם-לכח אמיץ הנה ואם-למשפט מי יועידני | 19 |
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
| אם-אצדק פי ירשיעני תם-אני ויעקשני | 20 |
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
| תם-אני לא-אדע נפשי אמאס חיי | 21 |
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
| אחת היא על-כן אמרתי--תם ורשע הוא מכלה | 22 |
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
| אם-שוט ימית פתאם-- למסת נקים ילעג | 23 |
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
| ארץ נתנה ביד-רשע-- פני-שפטיה יכסה אם-לא אפוא מי-הוא | 24 |
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
| וימי קלו מני-רץ ברחו לא-ראו טובה | 25 |
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
| חלפו עם-אניות אבה כנשר יטוש עלי-אכל | 26 |
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
| אם-אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה | 27 |
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
| יגרתי כל-עצבתי ידעתי כי-לא תנקני | 28 |
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
| אנכי ארשע למה-זה הבל איגע | 29 |
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
| אם-התרחצתי במו- (במי-) שלג והזכותי בבר כפי | 30 |
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
| אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי | 31 |
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
| כי-לא-איש כמוני אעננו נבוא יחדו במשפט | 32 |
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
| לא יש-בינינו מוכיח-- ישת ידו על-שנינו | 33 |
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
| יסר מעלי שבטו ואמתו אל-תבעתני | 34 |
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
| אדברה ולא איראנו כי לא-כן אנכי עמדי | 35 |
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
