< איוב 8 >
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
עד-אן תמלל-אלה ורוח כביר אמרי-פיך | 2 |
Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
האל יעות משפט ואם-שדי יעות-צדק | 3 |
Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
אם-בניך חטאו-לו וישלחם ביד-פשעם | 4 |
Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
אם-אתה תשחר אל-אל ואל-שדי תתחנן | 5 |
Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
אם-זך וישר אתה כי-עתה יעיר עליך ושלם נות צדקך | 6 |
Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
והיה ראשיתך מצער ואחריתך ישגה מאד | 7 |
Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
כי-שאל-נא לדר רישון וכונן לחקר אבותם | 8 |
Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
כי-תמול אנחנו ולא נדע כי צל ימינו עלי-ארץ | 9 |
Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
הלא-הם יורוך יאמרו לך ומלבם יוצאו מלים | 10 |
De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
היגאה-גמא בלא בצה ישגה-אחו בלי-מים | 11 |
Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
עדנו באבו לא יקטף ולפני כל-חציר ייבש | 12 |
Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
כן--ארחות כל-שכחי אל ותקות חנף תאבד | 13 |
Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
אשר-יקוט כסלו ובית עכביש מבטחו | 14 |
Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
ישען על-ביתו ולא יעמד יחזיק בו ולא יקום | 15 |
Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
רטב הוא לפני-שמש ועל גנתו ינקתו תצא | 16 |
Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
על-גל שרשיו יסבכו בית אבנים יחזה | 17 |
Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
אם-יבלענו ממקמו וכחש בו לא ראיתיך | 18 |
Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
הן-הוא משוש דרכו ומעפר אחר יצמחו | 19 |
Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
הן-אל לא ימאס-תם ולא-יחזיק ביד-מרעים | 20 |
Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
עד-ימלה שחוק פיך ושפתיך תרועה | 21 |
Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
שנאיך ילבשו-בשת ואהל רשעים איננו | 22 |
Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.