Zabura 112

1 Yabi Ubangiji. Mai albarka ne mutumin da yake tsoron Ubangiji, wanda yakan sami farin ciki mai girma a umarnansa.

Halleluja. Säll är den som Herran fruktar, den som stor lust hafver till hans bud.

2 ’Ya’yansa za su zama manya a ƙasar; tsaran masu aikata gaskiya za su sami albarka.

Hans säd skall väldig vara på jordene; de frommas slägte skall välsignadt varda.

3 Wadata da arziki suna a cikin gidansa, adalcinsa zai dawwama har abada.

Rikedom och ymnoghet skall vara i hans hus, och hans rättfärdighet blifver evinnerliga.

4 Ko a cikin duhu haske kan haskaka wa mai aikata gaskiya, mai alheri mai tausayi da kuma mai adalci.

Dem fromma går ljus upp i mörkret, af den nådeliga, barmhertiga och rättfärdiga.

5 Abu mai kyau zai zo masa shi da yake kyauta yake kuma ba da bashi hannu sake, shi da yake yin al’amuransa cikin gaskiya.

Säll är den som barmhertig är, och gerna lånar; och lagar så sina saker, att han ingom orätt gör.

6 Tabbatacce ba zai taɓa jijjigu ba; za a tuna da mai adalci har abada.

Ty han skall blifva evinnerliga; den rättfärdige skall aldrig förgäten varda.

7 Ba zai ji tsoron labari marar daɗi ba; zuciyarsa tsayayyiya ce, tana dogara ga Ubangiji.

När en plåga kommer, fruktar han sig intet; hans hjerta hoppas stadeliga uppå Herran.

8 Zuciyarsa tana da kāriya, ba zai ji tsoro ba; a ƙarshe zai zama mai nasara a kan maƙiyansa.

Hans hjerta är tröst, och fruktar sig intet, tilldess han på sina fiendar lust ser.

9 Ya rarraba kyautansa ga matalauta, adalcinsa zai dawwama har abada; za a ɗaga ƙahonsa sama da bangirma.

Han utströr, och gifver dem fattigom; hans rättfärdighet blifver evinnerliga; hans horn skall upphöjdt varda med äro.

10 Mugun mutum zai gani yă kuma yi fushi, zai ciza haƙora yă kuma lalace; sha’awace-sha’awacen mugaye za su zo ga ƙarshe.

Den ogudaktige skall det se, och honom skall förtrytat; sina tänder skall han bita tillsamman, och förgås; ty hvad de ogudaktige gerna vilja, det blifver omintet.