< Ayuba 13 >

1 “Idanuna sun ga waɗannan duka, kunnuwana sun ji sun kuma gane.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 Abin da kuka sani, ni ma na sani; ba ku fi ni ba.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Amma ina so in yi magana da Maɗaukaki, in kai kukana wurin Allah kai tsaye.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 Ku kuma kun ishe ni da ƙarairayi; ku likitocin wofi ne, dukanku!
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 In da za ku yi shiru gaba ɗaya! Zai zama muku hikima.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Ku ji gardamata yanzu; ku ji roƙon da zai fito daga bakina.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Za ku iya yin muguwar magana a madadin Allah? Ko za ku yi ƙarya a madadinsa?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Ko za ku nuna masa sonkai? Ko za ku yi gardama a madadinsa?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 In ya bincike ku zai tarar ba ku da laifi? Ko za ku iya ruɗe shi yadda za ku ruɗi mutane?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 Ba shakka zai kwaɓe ku in kun nuna sonkai a ɓoye.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Ko ikonsa ba ya ba ku tsoro? Tsoronsa ba zai auka muku ba?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Duk surutanku kamar toka suke; kāriyarku na yimɓu ne.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 “Ku yi shiru zan yi magana; sa’an nan abin da zai same ni yă same ni.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Don me na sa kaina cikin hatsari na yi kasada da raina?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Ko da zai kashe ni ne, begena a cikinsa zai kasance; ba shakka zan kāre kaina a gabansa
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 lalle wannan zai kawo mini kuɓuta gama ba wani marar tsoron Allah da zai iya zuwa wurinsa!
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Ku saurara da kyau ku ji abin da zan faɗa; bari kunnuwanku su ji abin da zan ce.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Yanzu da na shirya ƙarata, na san za a ce ba ni da laifi.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Ko wani zai ce ga laifin da na yi? In an same ni da laifi, zan yi shiru in mutu.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 “Kai dai biya mini waɗannan bukatu biyu kawai ya Allah, ba zan kuwa ɓoye daga gare ka ba;
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Ka janye hannunka nesa da ni, ka daina ba ni tsoro da bantsoronka.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Sa’an nan ka kira ni, zan kuwa amsa, ko kuma ka bar ni in yi magana sai ka amsa mini.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 Abubuwa nawa na yi waɗanda ba daidai ba, kuma zunubi ne? Ka nuna mini laifina da zunubina.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Don me ka ɓoye mini fuskarka; ka kuma sa na zama kamar maƙiyinka?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Ko za a wahalar da ganye wanda iska take hurawa? Ko za ka bi busasshiyar ciyawa?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 Gama ka rubuta abubuwa marasa daɗi game da ni; ka sa na yi gādon zunuban ƙuruciyata.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Ka daure ƙafafuna da sarƙa; kana kallon duk inda na taka ta wurin sa shaida a tafin ƙafafuna.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 “Haka mutum yake lalacewa kamar ruɓaɓɓen abu, kamar rigar da asu ya cinye.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.

< Ayuba 13 >