Pwovèb 7
1 Fis mwen an, kenbe pawòl mwen yo e kache kòmandman mwen yo anndan ou.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Kenbe kòmandman mwen yo pou viv, ak enstriksyon mwen yo kon de grenn zye nan tèt ou.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Mare yo sou dwèt ou; ekri yo sou tablo a kè ou.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Di a sajès: “Se ou ki sè mwen,” e rele sajès pi bon zanmi ou,
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 Pou li kab anpeche ou ale jwenn ak yon fanm adiltè; yon fanm etranje a ki fè flate ak pawòl li.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Paske bo fenèt lakay mwen, mwen te gade nan fant fenèt mwen an.
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Konsa, mwen te wè pami moun sòt yo, e te rekonèt pami jenn yo, yon jennonm ki te manke bon sans;
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 ki t ap pase nan lari a toupre kwen kay fanm nan. Konsa, li pran chemen pou rive lakay li,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 nan solèy kouche a, nan aswè, nan mitan lannwit ak nan fènwa.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Epi gade, yon fanm vin pwoche li abiye kon pwostitiye ak riz nan kè l.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Li parèt plen kouraj nan rebelyon li. Pye li pa rete lakay li.
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Koulye a nan lari yo, koulye a nan plas yo, lap kache tan nan tout kwen.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Konsa, li sezi li, bo li; e ak figi byen ranje, li di li:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “Mwen te prèt pou ale fè ofrann lapè yo. Se jodi a, mwen fin peye ve mwen yo.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Konsa, mwen te vin rankontre ou, pou jwenn prezans ou; e konsa, mwen te twouve ou.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Mwen byen ranje kabann mwen ak kouvèti; avèk bèl dra Égypte yo.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Mwen te flite kabann nan ak pafen flè jasmen, lwil womaren ak kanèl.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Vini, annou bwè ladann e fè lanmou jis rive nan maten. Annou fè kè nou kontan ak doudous nou yo.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Paske mari m pa lakay la; li ale nan yon gran vwayaj.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Li te pran yon sak lajan avè l. Jis rive nan plèn lin, l ap retounen lakay.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Ak anpil ankourajman, li atire li; avèk lèv a flatè, li sedwi li.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Sibitman, li swiv li tankou yon bèf k ap monte labatwa, tankou moun sòt kab mache rive nan ne koulan an.
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Jiskaske yon flèch frennen li nan fwa l; tankou yon zwazo k ap fè vit pou rive nan pèlen. Se konsa, li pa konnen ke sa va koute lavi li.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Alò, pou sa, fis yo, koute mwen e okipe pawòl a bouch mwen yo.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Pa kite kè ou vire akote nan chemen li yo! Pa vin antre egare nan wout li yo!
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Paske, anpil se viktim ke li deja jete anba yo; e anpil se sila ki te mouri akoz li.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
