Ayubu 20

1 Nake Zofaru ũrĩa Mũnaamathi agĩcookia atĩrĩ:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 “Meciiria makwa nĩ mathĩĩnĩku, na nĩkĩo ngũcookia, nĩ ũndũ nĩndangĩkĩte mũno.

På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Ndĩraigua irũithia rĩa kũnjonorithia, naguo ũmenyo wakwa nĩũranjĩkĩra hinya wa gũcookia.

Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 “Ti-itherũ nĩũũĩ ũrĩa gũtũire kuuma tene rĩrĩa mũndũ aigirwo gũkũ thĩ ĩno,

Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 atĩ kũrũũhia kwa arĩa aaganu no gwa kahinda, o nakĩo gĩkeno kĩa andũ arĩa matooĩ Ngai no gĩa kahinda kanini.

att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 O na gũtuĩka mwĩtĩĩo wake nĩ ũkinyaga o igũrũ, naguo mũtwe wake ũkahutia matu-rĩ,

Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 agaathira nginya tene o ta mai make mwene; arĩa manamuona mooragie atĩrĩ, ‘Kaĩ aathiire kũ?’

Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"

8 Airagĩria ta kĩroto, akaaga kuoneka rĩngĩ, akaingatwo ta kĩoneki kĩa ũtukũ.

Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 Riitho rĩrĩa rĩamuonaga rĩtikamuona rĩngĩ; harĩa aaikaraga hatikamuona rĩngĩ.

Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 Ciana ciake ikaageragia kwĩiguithania na athĩĩni; moko make mwene no nginya magaacookia ũtonga wake kũrĩa aaũrutire.

Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Hinya wa wĩthĩ ũrĩa ũiyũrĩte mahĩndĩ-inĩ make ũgaakoma hamwe nake rũkũngũ-inĩ.

Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 “O na gũtuĩka ũũru ũrĩ mũrĩo ũrĩ kanua gake, na nĩaũhithaga rungu rwa rũrĩmĩ rwake,

Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 o na gũtuĩka ndangĩhota kũũrekia na aũigaga kanua gake-rĩ,

är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 irio ciake nĩikarũra irĩ nda yake; igaatuĩka ũrũrũ wa nduĩra thĩinĩ wake.

så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 Nĩagatahĩka ũtonga ũrĩa ameretie; Mũrungu nĩagatũma aũtahĩke.

Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Nĩakoonga thumu wa nyoka; magego ma nyoka nĩmo makaamũũraga.

Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Ndagakenera tũrũũĩ, njũũĩ iria ithereraga ũũkĩ na ngorono.

Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 Kĩndũ kĩrĩa anogeire no nginya agagĩcookia atakĩrĩte; ndagakenera uumithio wa wonjoria wake.

Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 Nĩgũkorwo nĩahinyĩrĩirie athĩĩni, akamatiga matarĩ na kĩndũ; nĩatunyanĩte nyũmba iria ataakire.

Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 “Ti-itherũ merirĩria make matingĩthira; ndangĩĩhonokia na indo iria eigĩire.

Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 Gũtirĩ kĩndũ atigĩirio gĩa kũrĩa; ũtonga wake ndũgatũũra.

Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Hĩndĩ ĩrĩa aiganĩire nĩ ũndũ wa kũingĩhia indo, mĩnyamaro nĩĩkamũnyiita; ũkĩa nĩũkamũkora na nditi nene.

Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 Hĩndĩ ĩrĩa aiyũrĩtie nda yake-rĩ, nĩguo Ngai akaarekereria marakara make mahiũ mamũkore na amuurĩrie mahũũra make.

Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 O na angĩũrĩra indo cia mbaara cia kĩgera, akaarathwo na mũguĩ wa gĩcango.

Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 Aũcomoraga kuuma ngʼongʼo wake, mũtheece ũcio mũkengu akaũcomora kuuma ini-inĩ rĩake. Imakania nĩikamũkorerera;

När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 nduma nene nĩyetereire igĩĩna ciake. Mwaki ũtarĩ mũhurutĩre nĩũkamũcina, na ũniine kĩrĩa gĩtigaire thĩinĩ wa hema yake.

Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 Igũrũ nĩrĩkaguũria wĩhia wake; thĩ nayo nĩĩkarahũka ĩmũũkĩrĩre.

Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 Kĩguũ nĩgĩgathereria nyũmba yake, indo cia nyũmba yake ithererio nĩ kĩguũ mũthenya ũcio wa mangʼũrĩ ma Ngai.

Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Ũcio nĩguo ũndũ ũrĩa Ngai agayagĩra arĩa aaganu, igai rĩrĩa maathĩrĩirwo nĩ Mũrungu.”

Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.