2 Samũeli 22
1 Daudi nĩainĩire Jehova na ciugo cia rwĩmbo rũrũ rĩrĩa Jehova aamũhonokirie kuuma guoko-inĩ gwa thũ ciake ciothe na kuuma guoko-inĩ gwa Saũlũ.
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 Akiuga atĩrĩ:
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 Ngai wakwa nĩwe rwaro rwakwa rwa ihiga, na nĩwe rĩũrĩro rĩakwa,
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 Ngayagĩra Jehova, ũrĩa wagĩrĩire kũgoocagwo,
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 “Ndiihũ cia gĩkuũ nĩciathiũrũrũkĩirie;
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 Mĩnyamaro-inĩ yakwa ndakaĩire Jehova;
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 “Thĩ ĩkĩinaina na ĩgĩthingitha;
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 Ndogo ĩkiuma maniũrũ-inĩ make ĩkĩambata na igũrũ;
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 Aahingũrire igũrũ agĩikũrũka thĩ;
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Ombũkire akuuĩtwo nĩ ikerubi;
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 Ehumbĩrire na nduma,
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Kuuma ũkengi ũrĩa warĩ harĩ we,
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 Jehova akĩruruma arĩ kũu igũrũ;
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 Aikirie mĩguĩ, akĩharagania thũ,
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Hĩndĩ ĩyo mĩkuru ya iria ĩkĩonekana,
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 “Agĩtambũrũkia guoko gwake kuuma o kũu igũrũ akĩnyiita;
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Andeithũrire thũ yakwa ĩrĩ hinya,
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 Maanjĩhotoreire mũthenya ũrĩa ndaarĩ na mũtino,
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Andutire na nja akĩndwara handũ haariĩ,
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 “Jehova anjĩkĩire maũndũ kũringana na ũthingu wakwa,
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 Nĩgũkorwo nĩnũmĩtie njĩra cia Jehova;
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 Mawatho make mothe marĩ mbere yakwa;
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 Ngoretwo itarĩ na ũcuuke ndĩ mbere yake,
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 Jehova andĩhĩte kũringana na ũthingu wakwa,
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 “Ũrĩ mwĩhokeku harĩ arĩa makwĩhokete,
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 kũrĩ ũrĩa wĩtheragia wĩonanagia ũrĩ mũtheru,
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 Wee ũhonokagia andũ arĩa enyiihia,
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Wee Jehova, nĩwe tawa wakwa,
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Ndĩ na ũteithio waku no hote gũtharĩkĩra mbũtũ ya ita;
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 “Mũrungu-rĩ, njĩra ciake nĩnginyanĩru;
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Nĩ ũndũ-rĩ, nũũ Mũrungu tiga Jehova?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 Nĩ Mũrungu ũũhotoraga hinya na ũhoti,
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 Atũmaga magũrũ makwa matengʼere o ta ma thwariga;
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 We nĩwe wonagia moko makwa mũrũĩre wa mbaara;
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 Ũũheaga ngo yaku ya ũhootani;
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 Ũnjaramagĩria njĩra ya kũrĩa thiiagĩra,
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 “Ndaingatithirie thũ ciakwa na ngĩcihehenja;
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 Ndacihehenjire biũ, ikĩremwo nĩ gũũkĩra,
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Wee ũũheaga hinya wa kũrũa mbaara,
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 Watũmire thũ ciakwa ihũndũke ciũre,
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 Maakaire mateithio, no hatiarĩ na wa kũmahonokia,
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Ndaamahũũrire makĩhaana ta rũkũngũ rũhinyu rwa thĩ;
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 “Nĩũũhonoketie ngaaga gũtharĩkĩrwo nĩ andũ akwa;
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 andũ a kũngĩ mokaga kũrĩ niĩ menyiihĩtie;
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Othe makuuaga ngoro;
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 “Jehova atũũraga muoyo! O we Rwaro rwakwa rwa Ihiga arogoocwo!
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 We nĩwe Mũrungu ũrĩa ũndĩhagĩria,
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 nĩwe ũũhonokagia kuuma kũrĩ thũ ciakwa.
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 Nĩ ũndũ ũcio, Wee Jehova, nĩndĩkũgoocaga ndĩ gatagatĩ ka ndũrĩrĩ,
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Aheaga mũthamaki wake ũhootani mũnene;
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
