Psalm 68

1 Dem Musikmeister. Von David. Ein Psalm. Ein Lied. Gott erhebt sich: seine Feinde zerstieben, und die ihn hassen, fliehn vor seinem Angesicht.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

2 Wie Rauch verweht, werden sie verweht; wie Wachs vor dem Feuer zerschmilzt, so vergehn die Gottlosen vor Gottes Angesicht.

Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

3 Die Frommen aber freuen sich, jauchzen vor Gottes Angesicht und frohlocken in Wonne.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

4 Singet Gott, lobsingt seinem Namen! Macht Bahn dem, der durch die Wüste einherfährt - Jah ist sein Name! - und jauchzt vor seinem Angesicht,

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

5 vor dem Vater der Waisen und dem Anwalte der Witwen, Gott in seiner heiligen Wohnung;

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

6 Gott, der Vertriebene in die Heimat zurückbringt, der Gefangene befreit zu Wohlergehen; nur die Widerspenstigen sind im dürren Lande geblieben.

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

7 Gott, als du auszogst vor deinem Volke her, als du in der Wüste einherschrittst, (Sela)

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

8 da erbebte die Erde und die Himmel troffen vor Gottes Angesicht, der Sinai da vor Gott, dem Gott Israels.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

9 Mit reichlichem Regen besprengtest du, o Gott, dein Erbe und, was ermattet war, du stelltest es her.

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

10 Deine Herde ließ sich darin nieder; du bereitetest es nach deiner Güte, Gott, für die Elenden.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

11 Der Herr ließ Siegesruf erschallen; der Siegesbotinnen war ein großes Heer:

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

12 “Die Könige der Heerscharen fliehen, fliehn, und die Hausfrau teilt Beute!

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

13 “Wollt ihr zwischen den Hürden liegen? “Flügel der Taube, die mit Silber, und deren Schwingen mit grünlichem Golde bedeckt sind!

»Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

14 “Als der Allmächtige die Könige darin zerstreute, da schneite es auf dem Zalmon.”

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

15 Ein Gottesberg ist der Basansberg, ein vielgipfliger Berg ist der Basansberg.

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

16 Warum seht ihr scheel, ihr vielgipfligen Berge, auf den Berg, den Gott zu seinem Sitze begehrt hat? Ja, ewig wird Jahwe ihn bewohnen!

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

17 Der Wagen Gottes sind zehntausendmal zehntausend, immer wiederholte Tausende; der Herr kommt vom Sinai ins Heiligtum.

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

18 Du bist zur Höhe emporgestiegen, hast Gefangene fortgeführt; du hast Gaben unter den Menschen empfangen - ja, auch Widerspenstige müssen bei Jah Gott wohnen.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

19 Gepriesen sei der Herr! Tag für Tag trägt er uns; Gott ist unsere Hilfe. (Sela)

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

20 Gott ist uns ein Gott der Errettungen und Jahwe, der Herr, hat Auswege auch für den Tod.

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

21 Ja, Gott zerschmettert das Haupt seiner Feinde, den Haarscheitel dessen, der in seinen Verschuldungen einhergeht.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

22 Der Herr sprach: “Aus Basan will ich sie zurückholen, will sie zurückholen aus den Tiefen des Meers,

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

23 “damit du deinen Fuß in Blut badest, die Zunge deiner Hunde von den Feinden ihr Teil habe.”

Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

24 Man schaute deinen Zug, o Gott, den Zug meines Gottes, meines Königs, im Heiligtum.

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

25 Voran gingen Sänger, darnach Saitenspieler inmitten paukenschlagender Jungfrauen.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

26 “In Versammlungen preiset Gott, den Herrn, ihr vom Quell Israels.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

27 “Daselbst ist Benjamin, der Jüngste, ihr Beherrscher, die Oberen Judas mit ihrer Volksmenge, die Oberen Sebulons, die Oberen Naphthalis.”

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

28 Entbiete, o Gott, deine Macht! Festige, o Gott, was du für uns gethan hast!

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Hinauf nach Jerusalem um deines Tempels willen werden Könige dir Geschenke bringen.

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

30 Bedrohe das Tier im Schilf, die Schar der Stiere samt den Völkerkälbern. Zerstampfe, die an Silber Gefallen haben, zerstreue die Völker, die Kriege lieben!

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

31 Es kommen Boten aus Ägypten, Kusch läßt seine Hände zu Gott eilen.

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

32 Ihr Königreiche der Erde, singet Gott! Lobsingt dem Herrn, (Sela)

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

33 ihm, der im höchsten Himmel, dem uralten, einherfährt. Da läßt er seine Stimme - eine gewaltige Stimme! - erschallen.

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

34 Gebt Gott die Macht! Über Israel waltet seine Hoheit, und seine Macht in den Wolken.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

35 Furchtbar erzeigt sich Gott von seinem Heiligtum aus; der Gott Israels, der verleiht dem Volke Macht und Stärke. Gepriesen sei Gott!

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna. Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!