Psalm 22
1 Auf den Siegesspender bei der Morgenröte, ein Lied, von David. Mein Gott, mein Gott, was hast Du mich verlassen, und stehst so ferne meinen Angst- und Klagerufen?
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 Mein Gott, am Tag erhebe ich den Ruf, und Du erhörst mich nicht, und also in der Nacht; Stillschweigen ist mir nicht vergönnt.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 Und doch bist Du der Heilige Israels, Du schrecklich Thronender.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 Auf Dich vertrauten unsere Väter; sie hofften, und Du halfest ihnen.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 Sie schrieen auf zu Dir und fanden Rettung, und ihr Vertrauen auf Dich ward nicht getäuscht.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 Ich aber bin ein Wurm, kein Mann, der Leute Spott, verachtet von dem Pöbel.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 Mich höhnt, wer mich nur sieht, verzieht den Mund und schüttelt mit dem Kopf.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 "Er freut sich an dem Herrn, der rette ihn! Der helfe ihm! Er ist sein Liebling."
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 Du halfst mir aus der Mutter Schoß; Du bargst mich an der Mutter Brust.
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 Auf Dich bin ich vom Mutterschoß her angewiesen; vom Mutterleibe an bist Du mein Gott.
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 Bleib mir nicht fern! Die Not ist nah, und niemand hilft.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Der Farren viele stehen um mich her, und mich umringen Basanstiere.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 Sie sperren gegen mich die Rachen auf, wie Löwen, die vor Mordlust brüllen.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 Wie Wasser bin ich hingegossen; all meine Glieder haben sich gelöst. Mein Herz ist mir wie Wachs geworden, in meinem Busen hingeschmolzen.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 Vertrocknet ist wie Lehm mein Schlund; am Gaumen haftet mir die Zunge, und wie mit Todesfarbe überzieht es mich.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 Denn Hunde haben mich umringt, der Frevler Rotte mich umgeben; sie machen Löcher mir an Händen und an Füßen.
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 Ich spüre Pein in allen meinen Gliedern; sie schauen zu und weiden sich an mir.
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 Sie teilen meine Kleider unter sich und werfen über mein Gewand das Los.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 Herr, sei nicht fern! Zu Hilfe, meine Stärke; schnell!
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Errette vom Verderben meine Seele, aus der Gewalt der Hunde jetzt mein Leben!
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Entreiße mich der Löwen Rachen! Rett aus den Hörnern der Wildochsen mich!
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 Dann kündige ich meinen Brüdern Deinen Ruhm und preise Dich in der Gemeinde also:
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 "Die ihr den Herrn fürchtet, preiset ihn! Von Jakobs Stamm ihr alle, ehret ihn! Von Israels Geschlecht ihr alle, fürchtet ihn!
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 Denn er verachtet und verschmäht es nicht, den Armen zu erhören, verhüllt sein Antlitz nicht vor ihm, und wenn er zu ihm ruft, erhört er ihn."
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 Dann trag ich meine Dankesschuld in großer Volksgemeinde ab; ich bringe dann gelobte Opfer dar vor denen, die ihn fürchten.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 Dann sollen satt die Armen werden, den Herrn rühmen, die ihn suchen: "Auflebe euer Herz für immer!"
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 Dann kehren sich zum Herrn die Erdenenden alle, und alle Heidenstämme beten vor Dir dann an, bedenkend,
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 daß nur dem Herrn das Königtum gebührt, und daß er auch den Heiden Herrscher ist.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 Nur ihn allein beten auf Erden alle an. Ihm beugt sich, wer zur Grube fährt und dessen Seele nicht mehr lebenskräftig.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 Die Nachwelt derer, die ihm dienen, sie rühmt den Herrn dem kommenden Geschlecht,
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 und kündet einem nachgeborenen Volke seine Liebeund was er ihm getan.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
