Job 27

1 Job, prenant encore de nouveau sa parabole, dit:

Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:

2 Vive Dieu, qui a écarté mon jugement, et le Tout-Puissant, qui a plongé mon âme dans l’amertume!

Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;

3 Tant qu’il y aura haleine en moi, et un souffle de Dieu dans mes narines,

Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;

4 Mes lèvres ne prononceront pas d’iniquité, et ma langue ne murmurera pas de mensonge.

Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.

5 Loin de moi que je juge que vous êtes justes; jusqu’à ce que je défaille, je ne me désisterai pas de mon innocence.

Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.

6 Je n’abandonnerai pas ma justification que j’ai commencé à faire; car mon cœur ne me reproche rien dans toute ma vie.

Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.

7 Que mon ennemi soit comme un impie, et mon adversaire comme un injuste.

Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.

8 Car quel est l’espoir d’un hypocrite, s’il ravit par avarice, et que Dieu ne délivre point son âme?

Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?

9 Est-ce que Dieu entendra son cri, lorsque viendra sur lui l’angoisse?

Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?

10 Ou bien pourra-t-il mettre ses délices dans le Tout-Puissant, et invoquer Dieu en tout temps?

Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?

11 Je vous enseignerai avec le secours de Dieu, ce que fait le Tout-Puissant, et je ne le cacherai pas.

Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.

12 Mais vous tous, vous le savez; et pourquoi dites-vous sans raison des choses vaines?

Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?

13 Voici la part d’un homme impie devant Dieu, et l’héritage que les violents recevront du Tout-Puissant.

Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.

14 Si ses enfants se multiplient, ils appartiendront au glaive; et ses descendants ne se rassasieront pas de pain.

Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.

15 Ceux qui resteront de lui, seront ensevelis dans leur ruine, et ses veuves ne pleureront pas.

Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.

16 S’il accumule l’argent comme de la poussière, et s’il amasse des vêtements comme il ferait de la boue,

Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,

17 Il les préparera, il est vrai, mais un juste s’en revêtira; et son argent, un innocent le partagera.

Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.

18 Il a bâti, comme les vers, sa maison, et, comme le gardien, il s’est fait un abri.

Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.

19 Un riche, lorsqu’il s’endormira, n’emportera rien avec lui; il ouvrira ses yeux, et il ne trouvera rien.

När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.

20 L’indigence le surprendra comme l’eau, qui déborde; pendant la nuit, une tempête l’accablera.

Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;

21 Un vent brûlant le saisira et l’emportera; et comme un tourbillon l’enlèvera de sa place.

Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.

22 Et Dieu enverra sur lui l’infortune, et ne l’épargnera pas; lui fera tous ses efforts pour s’enfuir de sa main.

Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.

23 Celui qui regardera son lieu frappera sur lui des mains, et sifflera sur lui.

Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.