Proverbes 10
1 Proverbes de Salomon. Un fils sage fait la joie de son père, et un fils sot le tourment de sa mère.
En vis son är sins faders glädje; men en galen son är sine moders grämelse.
2 Les trésors de l’iniquité ne profitent pas, tandis que la vertu sauve de la mort.
Orätt gods hjelper intet; men rättfärdighet friar ifrå döden.
3 L’Eternel ne laisse pas l’âme du juste souffrir de la faim, mais il refoule l’avidité des méchants.
Herren låter icke de rättfärdigas själar hunger lida; men han omstörter de ogudaktigas arghet.
4 Travailler d’une main indolente, c’est s’appauvrir; un bras laborieux enrichit.
En lat hand gör fattigan; men en idog hand gör rikan.
5 Amasser des provisions en été est d’un homme intelligent; somnoler pendant la moisson, c’est se couvrir de honte.
Den som församlar om sommaren, han är klok; men den som i andene sofver, han kommer på skam.
6 Les bénédictions abondent sur la tête du juste; la bouche des méchants recèle la violence.
Välsignelse är öfver dens rättfärdigas hufvud; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
7 La mémoire du juste est une bénédiction; le nom des méchants tombe en pourriture.
De rättfärdigas åminnelse blifver uti välsignelse; men de ogudaktigas namn skall förgås.
8 Un esprit sage accueille des injonctions; un sot bavard se crée des embarras.
Den af hjertat vis är, han anammar buden; men den en galen mun hafver, han varder slagen.
9 Qui marche dans la droiture marche avec sécurité; qui suit des voies tortueuses sera démasqué.
Den der ostraffeliga lefver, han lefver säkert; men den der vrång är på sina vägar, han skall uppenbar varda.
10 Cligner de l’œil, c’est causer du déplaisir; un sot bavard se crée des embarras.
Den der vinkar med ögonen, han kommer vedermödo åstad; och den en galen mun hafver, han varder slagen.
11 La bouche du juste est une source de vie; la bouche des méchants recèle la violence.
Dens rättfärdigas mun är en lefvandes källa; men de ogudaktigas mun skall deras vrånghet öfverfalla.
12 La haine suscite des querelles; l’amour couvre toutes les fautes.
Hat uppväcker träto; men kärlek öfverskyler all öfverträdelse.
13 Sur les lèvres de l’homme intelligent se trouve la sagesse; le bâton est pour le dos des gens bornés.
Uti de förståndigas läppar finner man vishet; men till ens dåras rygg hörer ris.
14 Les sages ont la pudeur de leur science; la bouche de l’insensé est un danger toujours menaçant.
De vise bevara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.
15 La fortune du riche est pour lui une place forte; un sujet de crainte pour les pauvres, c’est leur misère.
Dens rikas gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.
16 La récompense du juste, c’est la vie; le revenu du méchant c’est l’expiation.
Den rättfärdige arbetar till lifvet; men den ogudaktige brukar sina tilldrägt till synd.
17 Tenir compte des réprimandes, c’est suivre le chemin de la vie; fuir les remontrances, c’est s’égarer.
Hålla tuktan är vägen till lifvet; men den som bortkastar straff, han far vill.
18 Dissimuler la haine est le fait de lèvres mensongères; qui débite des calomnies est un sot.
Falske munnar skyla hat, och den der baktalar, han är en dåre.
19 Qui parle beaucoup ne saurait éviter le péché; mettre un frein à ses lèvres, c’est faire preuve d’intelligence.
Der mång ord äro, der är icke synden borto; men den sina läppar håller, han är klok.
20 La langue du juste est de l’argent de bon aloi; le cœur des méchants ne vaut pas cher.
Dens rättfärdigas tunga är kosteligt silfver; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21 Le juste nourrit la foule de sa parole; les insensés meurent par leur manque d’intelligence.
Dens rättfärdigas läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
22 C’Est la bénédiction de l’Eternel qui enrichit, et nos efforts n’y ajoutent rien.
Herrans välsignelse gör rikan utan mödo.
23 Commettre une infamie est un jeu pour le sot; de même se comporter avec sagesse pour l’homme avisé.
En dåre bedrifver det ondt är, och gör sig der ett löje af; men den man är vis, som tager der vara uppå.
24 Ce que redoute le méchant lui survient; ce que souhaite le juste, on le lui accorde.
Hvad den ogudaktige fruktar, det vederfars honom; och hvad de rättfärdige begära, det varder dem gifvet.
25 Une bourrasque a passé, et le méchant n’est plus; mais le juste est fondé pour l’éternité.
Den ogudaktige är såsom ett väder, det framom går, och är icke mer till; men den rättfärdige består evigliga.
26 Ce que le vinaigre est pour les dents, la fumée pour les yeux, le paresseux l’est pour ceux qui l’envoient.
Såsom ättika gör ondt tandomen, och rök ögonen, så gör en försummelig dem ondt, som sända honom.
27 La crainte de l’Eternel prolonge les jours, mais les années des méchants sont courtes.
Herrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år varda förkortad.
28 L’Attente des justes cause de joie; l’attente des méchants cause de déception.
Dens rättfardigas väntan skall fröjd varda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt varda.
29 La voie de l’Eternel est une sauvegarde pour l’innocence et une menace pour les artisans d’iniquité.
Herrans väg är dens frommas tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
30 Le juste ne chancelle jamais, tandis que les méchants sont instables sur la terre.
Den rättfärdige varder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifva i landena.
31 La bouche du juste est féconde en sagesse; la langue perverse sera extirpée.
Dens rättfärdigas mun bär fram vishet; men de vrångas mun skall utrotad blifva.
32 Les lèvres des justes sont coutumières de bienveillance; la bouche des méchants ne connaît que fausseté.
Dens rättfärdigas läppar lära helsosam ting; men de ogudaktigas mun är vrång.
