Lododowo 9
1 Nunya tu eƒe xɔ eye wòɖo eƒe sɔti adreawo te.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Etrɔ asi le eƒe lã si wòwu ŋu, tɔtɔ eƒe wain, eye wòɖo eƒe kplɔ̃ hã.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Edɔ eƒe dɔlanyɔnuwo eye wòtsi tsitre ɖe dua ƒe kɔkɔƒe ke hedo ɣli be,
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 “Mi bebewuwo katã mige ɖe eme le afii!” Egblɔ na numanyalawo be,
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 “Miva, miɖu nye nu eye mino nye wain si metɔtɔ.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Miɖe asi le bometsitsi ŋu, ekema mianɔ agbe eye miazɔ le gɔmesese me.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 “Ame si le nya gbem na fewuɖula la le eƒe dzu dɔm eye ame si ka mo na ame vɔ̃ɖi la xɔa dzudzu.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Mègaka mo na fewuɖula o, ne menye nenema o la, alé fu wò; ke boŋ ka mo na nunyala eye alɔ̃ wò nya.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Fia nu nunyala, aganya nu ɖe edzi wu, fia nu ame dzɔdzɔe eye agasrɔ̃ nu akpe ɖe esi wònya xoxo la ŋuti.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 “Yehowa vɔvɔ̃e nye nunya ƒe gɔmedzedze eye sidzedze Kɔkɔetɔ la nye gɔmesese
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 elabena to dzinye wò ŋkekewo adzi ɖe edzi fũu eye woatsɔ ƒewo akpe wò agbenɔƒewo.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Ne èdze nunya la, wò nunya ahe viɖe vɛ na wò; ke ne ènye fewuɖula la, wò ɖeka koe akpe fu.”
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Nyɔnu bometsila la le ɣli dom, womekplae o eye menya nu hã o.
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 Enɔ anyi ɖe eƒe aƒe ƒe ʋɔtru nu, enɔ anyi ɖe zikpui dzi le du la ƒe kɔkɔƒe kekeake
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 le ame siwo va le eme tsom la yɔm, ame siwo lé woƒe mɔ tsɔ tẽe be,
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 “Mí ame siwo katã nye bebewuwo la, mige ɖe eme le afii!” Egblɔna na ame siwo menya nu o la be,
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 “Tsi si wofi la vivina, eye nu si woɖu le vivime la vivina!”
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
