Psalms 88
1 The song of salm, to the sones of Chore, to victorie on Mahalat, for to answere, the lernyng of Heman Ezraite. Lord God of myn helthe; Y criede in dai and nyyt bifore thee.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Mi preier entre bifore thi siyt; bowe doun thin eere to my preier.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I am gessid with hem that goon doun in to the lake; Y am maad as a man with outen help,
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 and fre among deed men. As men woundid slepinge in sepulcris, of whiche men noon is myndeful aftir; and thei ben put awei fro thin hond.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 Thei han put me in the lower lake; in derke places, and in the schadewe of deth.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Thi strong veniaunce is confermed on me; and thou hast brouyt in alle thi wawis on me.
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 Thou hast maad fer fro me my knowun; thei han set me abhomynacioun to hem silf. I am takun, and Y yede not out;
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 myn iyen weren sijk for pouert. Lord, Y criede to thee; al dai Y spredde abrood myn hondis to thee.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Whethir thou schalt do merueils to deed men; ether leechis schulen reise, and thei schulen knouleche to thee?
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Whether ony man in sepulcre schal telle thi merci; and thi treuthe in perdicioun?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Whether thi merueilis schulen be knowun in derknessis; and thi riytfulnesse in the lond of foryetyng?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 And, Lord, Y criede to thee; and erli my preier schal bifor come to thee.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 Lord, whi puttist thou awei my preier; turnest awei thi face fro me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I am pore, and in traueils fro my yongthe; sotheli Y am enhaunsid, and Y am maad low, and disturblid.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Thi wraththis passiden on me; and thi dredis disturbliden me.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 Thei cumpassiden me as watir al dai; thei cumpassiden me togidere.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 Thou madist fer fro me a frend and neiybore; and my knowun fro wretchidnesse.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
