Proverbs 1
1 The parablis of Salomon, the sone of Dauid, king of Israel;
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 to kunne wisdom and kunnyng;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 to vndurstonde the wordis of prudence; and to take the lernyng of teching; to take riytfulnesse, and dom, and equyte;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 that felnesse be youun to litle children, and kunnyng, and vndurstonding to a yong wexynge man.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 A wise man heringe schal be wisere; and a man vndurstondinge schal holde gouernails.
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 He schal perseyue a parable, and expownyng; the wordis of wise men, and the derk figuratif spechis of hem.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The drede of the Lord is the bigynning of wisdom; foolis dispisen wisdom and teching.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My sone, here thou the teching of thi fadir, and forsake thou not the lawe of thi modir;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 that grace be addid, ethir encreessid, to thin heed, and a bie to thi necke.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Mi sone, if synneris flateren thee, assente thou not to hem.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If thei seien, Come thou with vs, sette we aspies to blood, hide we snaris of disseitis ayens an innocent without cause;
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 swolowe we him, as helle swolowith a man lyuynge; and al hool, as goynge doun in to a lake; we schulen fynde al preciouse catel, (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 we schulen fille oure housis with spuylis; sende thou lot with vs,
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 o purs be of vs alle;
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 my sone, go thou not with hem; forbede thi foot fro the pathis of hem.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For the feet of hem rennen to yuel; and thei hasten to schede out blood.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 But a net is leid in veyn bifore the iyen of briddis, that han wengis.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Also `thilke wickid disseyueris setten aspies ayens her owne blood; and maken redi fraudis ayens her soulis.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 So the pathis of ech auerouse man rauyschen the soulis of hem that welden.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom prechith with outforth; in stretis it yyueth his vois.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 It crieth ofte in the heed of cumpenyes; in the leeues of yatis of the citee it bringith forth hise wordis,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 and seith, Hou long, ye litle men in wit, louen yong childhod, and foolis schulen coueyte tho thingis, that ben harmful to hem silf, and vnprudent men schulen hate kunnyng?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Be ye conuertid at my repreuyng; lo, Y schal profre forth to you my spirit, and Y schal schewe my wordis.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 For Y clepide, and ye forsoken; Y helde forth myn hond, and noon was that bihelde.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Ye dispisiden al my councel; and chargiden not my blamyngis.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 And Y schal leiye in youre perisching; and Y schal scorne you, whanne that, that ye dreden, cometh to you.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Whanne sodeyne wretchidnesse fallith in, and perisching bifallith as tempest; whanne tribulacioun and angwisch cometh on you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Thanne thei schulen clepe me, and Y schal not here; thei schulen rise eerli, and thei schulen not fynde me.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 For thei hatiden teching, and thei token not the drede of the Lord,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 nether assentiden to my councel, and depraueden al myn amendyng.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therfor thei schulen ete the fruytis of her weie; and thei schulen be fillid with her counseils.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 The turnyng awei of litle men in wit schal sle hem; and the prosperite of foolis schal leese hem.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But he that herith me, schal reste with outen drede; and he schal vse abundaunce, whanne the drede of yuels is takun awei.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
