Mark 5
1 And thei camen ouer the see in to the cuntree of Gerasenes.
Så kommo de över till gerasenernas land, på andra sidan sjön.
2 And aftir that he was goon out of the boot, anoon a man in an vncleene spirit ran out of birielis to hym.
Och strax då han hade stigit ur båten, kom en man, som var besatt av en oren ande, emot honom från gravarna där;
3 Which man hadde an hous in biriels, and nether with cheynes now myyte ony man bynde hym.
han hade nämligen sitt tillhåll bland gravarna. Och icke ens med kedjor kunde man numera fängsla honom;
4 For ofte tymes he was boundun in stockis and chaynes, and he hadde broke the chaynes, and hadde broke the stockis to smale gobetis, and no man myyte make hym tame.
ty väl hade han många gånger blivit fängslad med fotbojor och kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit sönder fotbojorna, och ingen kunde få makt med honom.
5 And euermore, nyyt and dai, in birielis and in hillis, he was criynge and betynge hym silf with stoonus.
Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och på bergen och skriade och sargade sig själv med stenar.
6 And he siy Jhesus afer, and ran, and worschipide hym.
När denne nu fick se Jesus på avstånd, skyndade han fram och föll ned för honom
7 And he criede with greet voice, and seide, What to me and to thee, thou Jhesu, the sone of the hiyest God? Y coniure thee bi God, that thou turmente me not.
och ropade med hög röst och sade: »Vad har du med mig att göra, Jesus, du Guds, den Högstes, Son? Jag besvär dig vid Gud, plåga mig icke.»
8 And Jhesus seide to hym, Thou vnclene spirit, go out fro the man.
Jesus skulle nämligen just säga till honom: »Far ut ur mannen, du orena ande.»
9 And Jhesus axide hym, What is thi name? And he seith to hym, A legioun is my name; for we ben many.
Då frågade han honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade honom: »Legion är mitt namn, ty vi äro många.»
10 And he preiede Jhesu myche, that he schulde not putte hym out of the cuntrei.
Och han bad honom enträget att icke driva dem bort ifrån den trakten.
11 And there was there aboute the hille a greet flok of swyn lesewynge.
Nu gick där vid berget en stor svinhjord i bet.
12 And the spiritis preieden Jhesu, and seiden, Sende vs into the swyn, that we entre in to hem.
Och de bådo honom och sade: »Sänd oss åstad in i svinen; låt oss få fara in i dem.»
13 And anoon Jhesus grauntide to hem. And the vnclene spiritis yeden out, and entriden in to the swyn, and with a greet birre the flocke was cast doun in to the see, a twei thousynde, and thei weren dreynt in the see.
Och han tillstadde dem det. Då gåvo sig de orena andarna åstad och foro in i svinen. Och hjorden, vid pass två tusen svin, störtade sig utför branten ned i sjön och drunknade i sjön.
14 And thei that kepten hem, fledden, and tolden in to the citee, and in to the feeldis; and thei wenten out, to se what was don.
Men de som vaktade dem flydde och berättade härom i staden och på landsbygden; och folket gick åstad för att se vad det var som hade skett.
15 And thei camen to Jhesu, and sayn hym that hadde be trauelid of the feend, syttynge clothid, and of hool mynde; and thei dredden.
När de då kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta där klädd och vid sina sinnen; och de betogos av häpnad.
16 And thei that saien, hou it was don to hym that hadde a feend, and of the swyne, telden to hem.
Och de som hade åsett händelsen förtäljde för dem vad som hade vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
17 And thei bigunnen to preie hym, that he schulde go a wei fro her coostis.
Då begynte folket bedja honom att han skulle gå bort ifrån deras område.
18 And whanne he yede up in to a boot, he that was trauelid of the deuel, bigan to preie hym, that he schulde be with hym.
När han sedan steg i båten, bad honom mannen som hade varit besatt, att han skulle få följa honom.
19 But Jhesus resseyuede hym not, but seide to hym, Go thou in to thin hous to thine, and telle to hem, hou grete thingis the Lord hath don to thee, and hadde merci of thee.
Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: »Gå hem till de dina, och berätta för dem huru stora ting Herren har gjort med dig, och huru han har förbarmat sig över dig.»
20 And he wente forth, and bigan to preche in Decapoli, hou grete thingis Jhesus hadde don to hym; and alle men wondriden.
Då gick han åstad och begynte förkunna i Dekapolis huru stora ting Jesus hade gjort med honom; och alla förundrade sig.
21 And whanne Jhesus hadde gon vp in to the boot eftsoone ouer the see, myche puple cam togidere to him, and was aboute the see.
Och när Jesus hade farit över i båten, tillbaka till andra stranden, församlade sig mycket folk omkring honom, där han stod vid sjön.
22 And oon of the princis of synagogis, bi name Jayrus, cam, and siy hym, and felde doun at hise feet,
Då kom en synagogföreståndare, vid namn Jairus, dit; och när denne fick se honom, föll han ned för hans fötter
23 and preyede hym myche, and seide, My douyter is nyy deed; come thou, putte thin hoond on her, that sche be saaf, and lyue.
och bad honom enträget och sade: »Min dotter ligger på sitt yttersta. Kom och lägg händerna på henne, så att hon bliver hulpen och får leva.»
24 And he wente forth with hym, and myche puple suede hym, and thruste hym.
Då gick han med mannen; och honom följde mycket folk, som trängde sig inpå honom.
25 And a womman hadde ben in the blodi fluxe twelue yeer,
Nu var där en kvinna som hade haft blodgång i tolv år,
26 and hadde resseyued many thingis of ful many lechis, and hadde spendid al hir good, and was nothing amendid, but was rather the wors, whanne sche hadde herd of Jhesu,
och som hade lidit mycket hos många läkare och kostat på sig allt vad hon ägde, utan att det hade varit henne till något gagn; snarare hade det blivit värre med henne.
27 sche cam among the puple bihynde, and touchide his cloth.
Hon hade fått höra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom, och rörde vid hans mantel.
28 For sche seide, That if Y touche yhe his cloth, Y schal be saaf.
Ty hon tänkte: »Om jag åtminstone får röra vid hans kläder, så bliver jag hulpen.»
29 And anoon the welle of hir blood was dried vp, and sche felide in bodi that sche was heelid of the siknesse.
Och strax uttorkade hennes blods källa, och hon kände i sin kropp att hon var botad från sin plåga.
30 And anoon Jhesus knewe in hym silf the vertu that was goon out of hym, and turnede to the puple, and seide, Who touchide my clothis?
Men strax då Jesus inom sig förnam vilken kraft som hade gått ut ifrån honom, vände han sig om i folkhopen och frågade: »Vem rörde vid mina kläder?»
31 And hise disciplis seiden to hym, Thou seest the puple thristynge thee, and seist, Who touchide me?
Hans lärjungar sade till honom: »Du ser huru folket tränger på, och ändå frågar du: 'Vem rörde vid mig?'»
32 And Jhesus lokide aboute to se hir that hadde don this thing.
Då såg han sig omkring för att få se den som hade gjort detta.
33 And the womman dredde, and quakide, witynge that it was doon in hir, and cam, and felde doun bifor hym, and seide to hym al the treuthe.
Men kvinnan fruktade och bävade, ty hon visste vad som hade skett med henne; och hon kom fram och föll ned för honom och sade honom hela sanningen.
34 And Jhesus seide to hyr, Douytir, thi feith hath maad thee saaf; go in pees, and he thou hool of thi sijknesse.
Då sade han till henne: »Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid, och var botad från din plåga.»
35 Yit while he spak, messangeris camen to the prince of the synagoge, and seien, Thi douytir is deed; what traueilist thou the maistir ferther?
Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: »Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.»
36 But whanne the word was herd that was seid, Jhesus seide to the prince of the synagoge, Nyle thou drede, oonli bileue thou.
Men när Jesus märkte vad som talades, sade han till synagogföreståndaren: »Frukta icke, tro allenast.»
37 And he took no man to sue hym, but Petir, and James, and Joon, the brother of James.
Och han tillstadde ingen att följa med, utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder.
38 And thei camen in to the hous of the prince of the synagoge. And he saie noyse, and men wepynge and weilynge myche.
Så kommo de till synagogföreståndarens hus, och han fick där se en hop människor som höjde klagolåt och gräto och jämrade sig högt.
39 And he yede ynne, and seide to hem, What ben ye troublid, and wepen? The damesel is not deed, but slepith.
Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och gråten? Flickan är icke död, hon sover.»
40 And thei scorneden hym. But whanne alle weren put out, he takith the fadir and the modir of the damesel, and hem that weren with hym, and thei entren, where the damysel laye.
Då hånlogo de åt honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fått följa med honom, och gick in dit där flickan låg.
41 And he helde the hoond of the damesel, and seide to hir, Tabita, cumy, that is to seie, Damysel, Y seie to thee, arise.
Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag säger dig, stå upp»).
42 And anoon the damysel roos, and walkide; and sche was of twelue yeer. And thei weren abaischid with a greet stonying. And he comaundide to hem greetli, that no man schulde wite it.
Och strax stod flickan upp och begynte gå omkring (hon var nämligen tolv år gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor häpnad.
43 And he comaundide to yyue hir mete.
Men han förbjöd dem strängeligen att låta någon få veta vad som hade skett. Därefter tillsade han att man skulle giva henne något att äta.
