Psalms 69
1 For the Chief Musician. To the tune of “Lilies.” By David. Save me, God, for the waters have come up to my neck!
För sångmästaren, efter "Liljor"; av David. Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.
2 I sink in deep mire, where there is no foothold. I have come into deep waters, where the floods overflow me.
Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.
3 I am weary with my crying. My throat is dry. My eyes fail looking for my God.
Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.
4 Those who hate me without a cause are more than the hairs of my head. Those who want to cut me off, being my enemies wrongfully, are mighty. I have to restore what I didn’t take away.
Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.
5 God, you know my foolishness. My sins aren’t hidden from you.
Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.
6 Don’t let those who wait for you be shamed through me, Lord GOD of Armies. Don’t let those who seek you be brought to dishonor through me, God of Israel.
Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.
7 Because for your sake, I have borne reproach. Shame has covered my face.
Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;
8 I have become a stranger to my brothers, an alien to my mother’s children.
främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.
9 For the zeal of your house consumes me. The reproaches of those who reproach you have fallen on me.
Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.
10 When I wept and I fasted, that was to my reproach.
Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.
11 When I made sackcloth my clothing, I became a byword to them.
Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.
12 Those who sit in the gate talk about me. I am the song of the drunkards.
Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.
13 But as for me, my prayer is to you, LORD, in an acceptable time. God, in the abundance of your loving kindness, answer me in the truth of your salvation.
Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.
14 Deliver me out of the mire, and don’t let me sink. Let me be delivered from those who hate me, and out of the deep waters.
Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.
15 Don’t let the flood waters overwhelm me, neither let the deep swallow me up. Don’t let the pit shut its mouth on me.
Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.
16 Answer me, LORD, for your loving kindness is good. According to the multitude of your tender mercies, turn to me.
Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.
17 Don’t hide your face from your servant, for I am in distress. Answer me speedily!
Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.
18 Draw near to my soul and redeem it. Ransom me because of my enemies.
Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.
19 You know my reproach, my shame, and my dishonor. My adversaries are all before you.
Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.
20 Reproach has broken my heart, and I am full of heaviness. I looked for some to take pity, but there was none; for comforters, but I found none.
Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.
21 They also gave me poison for my food. In my thirst, they gave me vinegar to drink.
De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.
22 Let their table before them become a snare. May it become a retribution and a trap.
Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;
23 Let their eyes be darkened, so that they can’t see. Let their backs be continually bent.
må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.
24 Pour out your indignation on them. Let the fierceness of your anger overtake them.
Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.
25 Let their habitation be desolate. Let no one dwell in their tents.
Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,
26 For they persecute him whom you have wounded. They tell of the sorrow of those whom you have hurt.
eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.
27 Charge them with crime upon crime. Don’t let them come into your righteousness.
Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.
28 Let them be blotted out of the book of life, and not be written with the righteous.
Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.
29 But I am in pain and distress. Let your salvation, God, protect me.
Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.
30 I will praise the name of God with a song, and will magnify him with thanksgiving.
Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.
31 It will please the LORD better than an ox, or a bull that has horns and hoofs.
Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.
32 The humble have seen it, and are glad. You who seek after God, let your heart live.
När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.
33 For the LORD hears the needy, and doesn’t despise his captive people.
Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.
34 Let heaven and earth praise him; the seas, and everything that moves therein!
Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.
35 For God will save Zion, and build the cities of Judah. They shall settle there, and own it.
Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.
36 The children also of his servants shall inherit it. Those who love his name shall dwell therein.
Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.
