Psalms 60

1 For the Chief Musician. To the tune of “The Lily of the Covenant.” A teaching poem by David, when he fought with Aram Naharaim and with Aram Zobah, and Joab returned, and killed twelve thousand of Edom in the Valley of Salt. God, you have rejected us. You have broken us down. You have been angry. Restore us, again.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.

2 You have made the land tremble. You have torn it. Mend its fractures, for it quakes.

Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.

3 You have shown your people hard things. You have made us drink the wine that makes us stagger.

Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.

4 You have given a banner to those who fear you, that it may be displayed because of the truth. (Selah)

Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)

5 So that your beloved may be delivered, save with your right hand, and answer us.

På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.

6 God has spoken from his sanctuary: “I will triumph. I will divide Shechem, and measure out the valley of Succoth.

Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.

7 Gilead is mine, and Manasseh is mine. Ephraim also is the defence of my head. Judah is my sceptre.

Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.

8 Moab is my wash basin. I will throw my sandal on Edom. I shout in triumph over Philistia.”

Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.

9 Who will bring me into the strong city? Who has led me to Edom?

Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?

10 Haven’t you, God, rejected us? You don’t go out with our armies, God.

Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?

11 Give us help against the adversary, for the help of man is vain.

Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.

12 Through God we will do valiantly, for it is he who will tread down our adversaries.

Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.