Psalms 79
1 A psalm of Asaph. God, foreign nations have come into your inheritance; they have defiled your holy temple; they have turned Jerusalem into a heap of ruins.
En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
2 They have given the dead bodies of your servants as food to the birds of the skies, the bodies of your faithful people to the beasts of the earth.
De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.
3 They have shed their blood like water around Jerusalem, and there was none to bury them.
De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.
4 We have become a reproach for our neighbors, mocking and derision to those who are around us.
Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
5 How long, Yahweh? Will you stay angry forever? How long will your jealous anger burn like fire?
Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?
6 Pour out your wrath on the nations that do not know you and on the kingdoms that do not call upon your name.
Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.
7 For they have devoured Jacob and destroyed his villages.
Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.
8 Do not hold the sins of our forefathers against us; may your merciful actions come to us, for we are very low.
Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.
9 Help us, God of our salvation, for the sake of the glory of your name; save us and forgive our sins for your name's sake.
Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.
10 Why should the nations say, “Where is their God?” May the blood of your servants that was shed be avenged on the nations before our eyes.
Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.
11 May the groans of the prisoners come before you; with the greatness of your power keep the children of death alive.
Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.
12 Pay back into the laps of our neighboring countries seven times as much as the insults with which they have insulted you, Lord.
Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.
13 So we your people and sheep of your pasture will give you thanks forever. We will tell your praises to all generations.
Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.
