Proverbs 19
1 Better is a poor man, walking in his integrity, than one of perverse lips, and, he, a dullard.
En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.
2 Surely, for the soul to be, without knowledge, is not good, and, he that hasteth with his feet, strayeth.
Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.
3 The folly of a man, subverteth his way, and, against Yahweh, his heart is angry.
Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.
4 Wealth, addeth many friends, but, the poor man, from his own friend, is parted.
Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.
5 A false witness, shall not be held innocent, and, he that uttereth lies, shall not escape.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.
6 Many, will entreat the favour of a noble, and, every one, is a friend to a man abounding in gifts.
Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.
7 All the brethren of a poor man, hate him, how much more have, his friends, gone far from him, he may hunt up promises—there are none.
Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8 He that acquireth sense, loveth his own soul, he that guardeth understanding, shall find blessing.
Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
9 A false witness, shall not be held innocent, and, he that uttereth lies, shall perish.
Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.
10 Unseemly for a dullard, is delicate living, how much more for, a servant, to bear rule over princes.
Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.
11 The discretion of a man, deferreth his anger, and, his adorning, is to pass over transgression.
Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.
12 The growl as of a young lion, is the rage of a king, but, like dew upon the grass, is his good pleasure.
Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.
13 Engulfing ruin to his father, is a son that is a dullard, —and, a continuous dripping, are the contentions of a wife.
En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.
14 House and substance, are an inheritance from one’s fathers, but, from Yahweh, cometh a wife who is prudent.
Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.
15 Sloth, falleth into a deep sleep, and, a soul that is indolent, shall famish.
Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.
16 One who guardeth the commandment, guardeth his life, he that is reckless in his ways, shall die.
Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.
17 A lender to Yahweh, is one who sheweth favour to the poor, and, his good deed, He will pay him back.
Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.
18 Correct thy son, because there is hope, yet, not so as to slay him, let thy passion be excited.
Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;
19 A man in a rage, taketh away the penalty, —nevertheless, if thou let him go free, the more [stripes] must thou add.
Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.
20 Hear counsel, receive correction, that thou mayest be wise in thine after-life.
Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.
21 Many are the devices in a man’s heart, but, the counsel of Yahweh, that, shall stand.
Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.
22 The charm of a man, is his lovingkindness, —and better a poor man, than one who deceiveth.
Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.
23 The reverence of Yahweh, leadeth to life, satisfied then, let a man remain—let him not be visited by calamity.
Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.
24 A sluggard burieth his hand in the dish, even unto his own mouth, will he not bring it back.
Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.
25 The scoffer, thou shalt smite, and, the simple, will beware, but correct a man of intelligence—he will understand teaching.
Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.
26 He that ruineth his father, and chaseth away his mother, is a son causing shame and reproach.
Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.
27 Cease, my son, to hear instruction that would cause thee to wander from the sayings of knowledge.
Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.
28 An abandoned witness, scorneth justice, and, the mouth of lawless men, swalloweth iniquity.
Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.
29 Prepared for scoffers, are punishments, and stripes, for the back of dullards.
Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.
