Matthew 20
1 For the kingdom of the heavens, is like, a man, a householder, —who went forth with the morning, to hire labourers into his vineyard;
Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.
2 and, when he had agreed with the labourers for a denary the day, he sent them into his vineyard.
Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.
3 And, going forth about the third hour, he saw others, standing in the market-place, unemployed;
Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;
4 and, to them, he said—ye also, go your way into the vineyard, and, whatsoever may be right, I will give you;
Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.
5 and, they, departed. And, again, going forth about the sixth and ninth hour, he did likewise.
Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.
6 And, about the eleventh, going forth, he found others, standing, and saith unto them—Why, here, stand ye, all the day, unemployed?
Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?
7 They say unto him—Because, no one, hath hired, us. He saith unto them—Ye also, go your way into the vineyard.
De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.
8 And, when evening came, the master of the vineyard saith unto his steward—Call the labourers, and pay the hire, —beginning from the last, unto the first.
När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.
9 And they of the eleventh hour, coming, received severally a denary.
Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.
10 And, when the first came, they supposed that, more, they should receive, —and, they also, received severally a denary.
Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.
11 And, having received it, they began to murmur against the householder, saying—
Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;
12 These last, one hour, wrought, and thou hast made them, equal unto us, who have borne the burden of the day, and the scorching heat.
Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13 And, he, answering, unto one of them, said, —Friend! I wrong thee not: Was it not, for a denary, thou didst agree with me?
Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?
14 Take thine own, and go thy way; but I please, unto this last, to give, as also to thee:
Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.
15 Is it not allowed me to do, what I please, with my own? or is, thine eye, evil, because I good?
Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?
16 Thus, shall be—The last first, and the first last.
Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.
17 And, Jesus, being about to go up unto Jerusalem, took unto him the twelve [disciples], apart, and, in the way, he said unto them—
Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:
18 Lo! we are going up unto Jerusalem; and, the Son of Man, will be delivered up unto the chief-priests and Scribes, and they will condemn him, [to death],
Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.
19 And deliver him up unto the nations, to mock and to scourge and to crucify, —and, on the third day, he will, arise.
Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.
20 Then came unto him the mother of the sons of Zebedee, with her sons, bowing down, and asking something from him.
Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.
21 And, he, said to her—What desirest thou? She saith unto him—Bid, that these my two sons may sit, one on thy right hand, and one on thy left, in thy kingdom.
Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.
22 But Jesus, answering, said—Ye know not what ye are asking: Are ye able to drink the cup, which, I, am about to drink; They say unto him—We are able.
Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.
23 He saith unto them—My cup, indeed, ye shall drink; but, to sit on my right hand and on my left, is not mine to give, —except unto those for whom it hath been prepared by my Father.
Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.
24 And the ten, hearing, were sorely displeased, concerning the two brethren.
När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.
25 But, Jesus, calling them near, said—Ye know that, the rulers of the nations, lord it over them, and, the great ones, wield authority over them:
Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.
26 Not so, is it, among you, —but, whosoever shall desire, among you, to become, great, shall be, your minister;
Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.
27 And, whosoever shall desire, among you, to be first, shall be, your servant: —
Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.
28 Just as, the Son of Man, came not to be ministered unto, but to minister, and to give his life a ransom instead of many.
Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
29 And, as they were going forth from Jericho, there followed him a great multitude;
Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.
30 and lo! two blind men, sitting beside the road, hearing that Jesus was passing by, cried aloud saying—Lord! have mercy on us! Son of David!
Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
31 But the multitude rebuked them, that they might hold their peace. But, they, the more, cried aloud, saying—Lord, have mercy on us! Son of David!
Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
32 And, standing still, Jesus called them, and said—What desire ye I should do for you?
Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?
33 They say unto him—Lord! that, our eyes, may open.
De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.
34 And, moved with compassion, Jesus touched their eyes, —and, straightway, they recovered sight, and followed him.
Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
