Mark 1
1 Beginning of the glad-message of Jesus Christ.
Detta är begynnelsen af Jesu Christi, Guds Sons, Evangelio;
2 According as it is written in Isaiah the prophet—Lo! I send my messenger before thy face, Who shall prepare thy way, —
Såsom skrifvet är i Propheterna: Si, jag sänder min Ängel framför ditt ansigte, hvilken bereda skall din väg för dig;
3 A voice of one crying aloud—In the wilderness, prepare ye the way of the Lord, straight, be making his paths.
Ens ropandes röst är i öknene: Bereder Herrans väg; görer hans stigar rätta.
4 John the Immerser came, in the wilderness, proclaiming an immersion of repentance for remission of sins;
Johannes var i öknene, döpte, och predikade bättringenes döpelse, till syndernas förlåtelse.
5 and there were going out unto him all the Judaea country and all they of Jerusalem, and were being immersed by him in the Jordan river, openly confessing their sins;
Och till honom gingo ut hela Judiska landet, och de utaf Jerusalem; och läto sig alle döpa af honom i Jordans flod, och bekände sina synder.
6 and John was clothed with camel’s-hair and a leathern girdle about his loins, and was eating locusts and wild honey;
Och Johannes var klädd med camelahår, och med en lädergjording om sina länder; och åt gräshoppor och vildhannog;
7 and he proclaimed, saying—He that is mightier than I cometh after [me], of whom I am not worthy to stoop and unloose the strap of his sandals:
Och predikade, och sade: En kommer efter mig, som starkare är än jag, hvilkens skotvänger jag icke värdig är att nederfalla och upplösa.
8 I, have immersed you, with water, —He, will immerse you, with the Holy Spirit.
Jag döper eder med vatten; men han skall döpa eder med dem Helga Anda.
9 And it came to pass, in those days, that Jesus came from Nazareth of Galilee, and was immersed into the Jordan by John;
Och det begaf sig i de dagar, att Jesus kom utaf Galileen ifrå Nazareth, och lät sig döpa af Johanne i Jordan.
10 And, straightway, as he was coming up out of the water, he saw the heavens rending asunder, and, the Spirit, as a dove, descending unto him;
Och straxt steg han upp utu vattnet, och såg himlarna öppnas, och Andan, såsom en dufvo, nederkomma öfver honom.
11 and a voice [came] out of the heavens—Thou, art my Son, the Beloved, —In thee, I delight.
Och en röst kom af himmelen: Du äst min käre Son, i hvilkom mig väl behagar.
12 And, straightway, the Spirit urgeth him forth into the wilderness;
Och Anden dref honom straxt uti öknena;
13 and he was in the wilderness, forty days, tempted by Satan, and was with the wild beasts, —and, the messengers, were ministering unto him.
Och han var i öknene i fyratio dagar, och frestades af Satana; och var med vilddjuren; och Änglarna tjente honom.
14 And after John was delivered up, Jesus came into Galilee, proclaiming the glad-message of God,
Men sedan Johannes vardt fången, kom Jesus uti Galileen, och predikade Evangelium om Guds rike,
15 [and saying]—The season is fulfilled, and the kingdom of God hath drawn near, —Repent ye, and have faith in the glad-message.
Sägandes: Tiden är fullkomnad, och Guds rike är för handene; bättrer eder, och tror Evangelio.
16 And, passing by near the sea of Galilee, he saw Simon, and Andrew the brother of Simon, casting a net in the sea, —for they were fishers;
När han gick utmed det Galileiska hafvet, såg han Simon, och Andream, hans broder, kasta sin nät i hafvet; ty de voro fiskare.
17 and Jesus said unto them—Come after me, and I will make you become fishers of men;
Och Jesus sade till dem: Följer mig, och jag vill göra eder till menniskofiskare.
18 and, straightway, leaving the nets, they followed him.
Straxt gåfvo de sin nät öfver, och följde honom.
19 And, going forward a little, he saw James the son of Zebedee, and John his brother, and them who were in the boat putting in order the nets;
Och då han gick dädan litet fram bätter, såg han Jacobum, Zebedei son, och Johannem, hans broder, att de i båtenom byggde sin nät.
20 and, straightway, he called them, —and, leaving their father Zebedee in the boat, with the hired men, they came away after him.
Och straxt kallade han dem; då öfvergåfvo de sin fader, Zebedeum, uti båten, med legodrängarna, och följde honom.
21 And they journey into Capernaum. And, straightway, on the Sabbath, entering into the synagogue, he began teaching;
Och de gingo till Capernaum; och straxt, om Sabbatherna, gick han in i Synagogon och lärde.
22 and they were being struck with astonishment at his teaching, —for he was teaching them as one having authority, and, not as the Scribes.
Och de förundrade storliga på hans lärdom; förty han lärde väldeliga, och icke såsom de Skriftlärde.
23 And, straightway, there was in their synagogue, a man in an impure spirit, —and he cried out aloud,
Och i deras Synagogo var en menniska besatt med den orena andan; och han ropade,
24 saying—What have we in common with thee, Jesus of Nazareth? Hast thou come to destroy us? I know thee, who thou art, The Holy One of God.
Och sade: Ack! hvad hafve vi med dig beställa, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.
25 And Jesus rebuked him, [saying]—Be silenced, and come forth out of him!
Och Jesus näpste honom, sägandes: Tig, och gack ut af menniskone.
26 And the impure spirit, tearing him, and calling out with a loud voice, came forth out of him;
Då ref den orene anden honom, och ropade högt, och for ut af honom.
27 and they were amazed, one and all, so that they began to discuss among themselves, saying—What is this? New teaching! With authority, to the impure spirits also, he giveth orders, and they obey him!
Och alle förundrade sig svårliga, så att de sporde hvarannan till, och sade: Hvad är detta? Hvad ny lärdom är detta? Ty han bjuder de orena andar med väldighet, och de lyda honom.
28 And forth went the report of him, straightway, on every hand, into the surrounding country of Galilee.
Och hans rykte gick straxt allt omkring i Galilee gränsor.
29 And, straightway, out of the synagogue, going forth, he went unto the house of Simon and Andrew, with James and John.
Och de gingo straxt utu Synagogon, och kommo uti Simons och Andree hus, med Jacobo och Johanne.
30 Now, the mother-in-law of Simon, was lying in a fever, and, straightway, they speak to him concerning her;
Och Simons svära låg sjuk i skälfvo; och straxt sade de honom om henne.
31 and, coming near, he raised her up, grasping her hand, —and the fever left her, and she began ministering unto them.
Då gick han till och reste henne upp, och tog henne vid handena; och i det samma öfvergaf skälfvosjukan henne, och hon gick sedan och tjente dem.
32 And, evening arriving, when the sun went in, they were bearing unto him all who were sick, and them who were demonized;
Om aftonen, då solen nedergången var, hade de till honom allahanda sjuka, och dem som qvaldes af djeflar;
33 and all the city was gathered unto the door;
Och hele staden var församlad för dörrena.
34 and he cured many that were sick with divers diseases, and, many demons, he cast out, and suffered not the demons to be talking, —because they knew him [to be Christ].
Och han gjorde många helbregda, som kranke voro af allahanda sjukdom; och dref ut många djeflar, och tillstadde icke djeflarna tala; ty de kände honom.
35 And, very early by night arising, he went out [and departed] into a desert place, and, there, was praying;
Och om morgonen, ganska bittida för dag, stod han upp och gick ut; och Jesus gick bort uti ett öde rum, och der bad han.
36 and Simon, and they who were with him, went in quest of him,
Och Simon kom efter farandes, och de med honom voro.
37 and found him, and say unto him—All, are seeking thee;
Och då de funno honom, sade de till honom: Alle söka dig.
38 and he saith unto them—Let us be going elsewhere, into the neighbouring country-towns, in order that, there also, I may be making proclamation, —for, to this end, came I forth;
Sade han dem: Låt oss gå uti nästa städerna, att jag ock der predikar; ty fördenskull är jag kommen.
39 and he came, making proclamation, into their synagogues, throughout the whole of Galilee, —and, was casting the demons out.
Och han predikade i deras Synagogor, öfver hela Galileen, och utdref djeflar.
40 And there cometh unto him, a leper, beseeching him and [kneeling], —saying unto him—If thou be willing, thou canst cleanse me;
Och till honom kom en spitelsk man, och bad honom, föll på knä för honom, och sade till honom: Vill du, så kan du göra mig ren.
41 and, moved with compassion, he stretched forth the hand, and touched him, and saith unto him—I am willing, Be cleansed!
Då varkunnade sig Jesus öfver honom, och uträckte sina hand, och tog uppå honom, och sade: Jag vill, var ren.
42 and, straightway, the leprosy departed from him, and he was cleansed;
Och när han det sagt hade, gick straxt spitelskan af honom, och han vardt ren.
43 and, strictly charging him, straightway, he urged him forth;
Och Jesus hotade honom, och sänden straxt ifrå sig;
44 and saith unto him—Mind! unto no one, say aught, —but withdraw, thyself, show unto the priest, and offer for thy cleansing what things Moses enjoined, for a witness unto them.
Och sade honom: Se till, att du säger ingom detta; utan gack bort, och visa dig Prestenom, och offra, för din rening, det Mose budit hafver, till ett vittnesbörd öfver dem.
45 But, he, going forth, began to be proclaiming many things, and blazing abroad the story, so that, no longer, was it possible for him, openly, into a city, to enter, —but, outside, in desert places, [was he], and they were coming unto him from every quarter.
Men då han utgången var, begynte han förkunna mycket, och berykta det som skedt var; så att han icke nu mer kunde uppenbarliga gå in uti staden, utan blef ute i öde rum; och de kommo till honom af alla ändar.
