Job 22
1 Then responded Eliphaz the Temanite, and said: —
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Unto GOD, can a man act as friend? Surely a discreet man befriendeth himself!
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Is it a pleasure to the Almighty, that thou shouldst be righteous? or any profit, that thou shouldst be blameless in thy ways?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Is it, for thy reverence, that he will accuse thee? will enter with thee into judgment?
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Is not, thy wickedness, great? and, without end, [are not] thine iniquities?
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Surely then hast been wont to put thy brother in pledge, for nothing, and, the garments of the ill-clad, hast thou stripped off:
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 No water—to the weary, hast thou given to drink, and, from the hungry, thou hast withheld bread:
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 A man of might, to him, pertaineth the land, and, the favorite, dwelleth therein:
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Widows, thou hast sent away empty, and, the arms of the fatherless, thou dost crush.
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 For this cause, round about thee, are snares, and a dread startleth thee suddenly;
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Or darkness—thou canst not see, and, a flood of waters, covereth thee.
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Is not, GOD, [in] the height of the heavens? Behold, then, the head of the stars, that they are high.
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 Wilt thou say then, What doth GOD know? Out through a thick cloud, can he judge?
därför tänker du: "Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Dark clouds, are a veil to him, and he cannot see, or, the vault of the heavens, doth he walk?
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång."
15 The path of the ancient time, wilt thou mark, which the men of iniquity trod?
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Who were snatched away before the time, and, a stream, washed away their foundation?
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Who had been saying unto GOD, Depart from us! and—What can the Almighty do for himself?
de män som sade till Gud: "Vik ifrån oss", ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Yet, he, had filled their houses with good! The counsel of the lawless, then, is far from me:
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 The righteous shall see and rejoice, and, the innocent, shall laugh them to scorn:
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 If our assailants do not vanish, then, their abundance, a fire consumeth!
"Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt."
21 Shew thyself to be one with him—I pray thee—and prosper, thereby, shall there come on thee blessing.
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Accept, I beseech thee, from his mouth—instruction, —and lay up his sayings in thy heart.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 If thou return unto the Almighty and submit thyself, if thou far remove perversity from thy tent,
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Then lay up, in the dust, precious ore, and, among the stones of the torrent-beds, fine gold:
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 So shall, the Almighty, become, thy precious ores, yea glittering silver unto thee!
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 For, then, in the Almighty, shalt thou take exquisite delight, and shalt lift up—unto GOD—thy face;
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Thou shalt make entreaty unto him, and he will hear thee, and, thy vows, shalt thou pay;
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 And thou shalt decree a purpose, and it shall be fulfilled unto thee, and, upon thy ways, shall have shone a light;
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 When men cast themselves down, then thou shalt say: Up! And, him that is of downcast eyes, shall he save;
Om de leda mot djupet och du då beder: "Uppåt!", så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 He shall deliver the innocent, and thou shalt escape by the pureness of thy hands.
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
