Job 21
1 Then responded Job, and said: —
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Hear ye patiently my words, and let this be your consolation:
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Suffer me, that, I, may speak, and, after I have spoken, thou canst mock!
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Did, I, unto man, make my complaint? Wherefore, then, should my spirit not be impatient?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Turn round to me, and be astonished, and lay hand on mouth!
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 When I call to mind, then am I dismayed, and there seizeth my flesh a shuddering: —
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Wherefore do, lawless men, live, advance in years, even wax mighty in power?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 Their seed, is established in their sight, along with them, yea their offspring, before their eyes;
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Their houses, are at peace, without dread, neither is, the rod of GOD, upon them;
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 His bull, covereth, and causeth not aversion, His cow safely calveth, and casteth not her young;
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 They send forth—like a flock—their young ones, and, their children, skip about for joy;
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 They rejoice aloud as [with] timbrel and lyre, and make merry to the sound of the pipe;
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
13 They complete, in prosperity, their days, and, in a moment to hades, they sink down. (Sheol h7585)
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Yet they said unto GOD, Depart from us, and, In the knowledge of thy ways, find we no pleasure.
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 What is the Almighty, that we should serve him? Or what shall we profit, that we should urge him?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 Lo! not in their own hand, is their welfare, The counsel of lawless men, is far from me!
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 How oft, the lamp of the lawless, goeth out, and their calamity, cometh upon them, Sorrows, apportioneth he in his anger;
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 They become as straw before the wind, and as chaff, which the storm stealeth away.
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Shall, GOD, reserve, for his children, his sorrow? Let him recompense him so that he may know it;
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 His own eyes, shall see his misfortune, and, the wrath of the Almighty, shall he drink.
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 For what shall be his pleasure in his house after him, when, the number of his months, is cut in twain?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Is it, to GOD, one can teach knowledge, seeing that, he, shall judge, them who are on high?
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 This, man dieth, in the very perfection of his prosperity, wholly tranquil and secure;
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 His veins, are filled with nourishment, and, the marrow of his bones, is fresh;
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Whereas, this other man, dieth, in bitterness of soul, and hath never tasted good fortune:
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Together, in the dust, they lie down, and, the worm, spreadeth a covering over them.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Lo! I know your plans, and the devices, wherewith ye would do me violence!
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 For ye say, Where is the house of the noble-minded? And where the dwelling-tent of the lawless?
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 Have ye not asked the passers-by in the way? And, their signs, can ye not recognise?
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 That, to the day of calamity, is the wicked reserved, to the day of indignant visitation, are they led.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Who can declare—to his face—his way? And, what, he, hath done, who shall recompense to him?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Yet, he, to the graves, is borne, and, over the tomb, one keepeth watch;
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 Pleasant to him are the mounds of the torrent-bed, —and, after him, doth every man march, as, before him, there were without number.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 How then should ye comfort me with vanity, since, as for your replies, there lurketh, [in them] treachery?
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
