Psalms 80
1 For the Chief Musician; set to Shoshannim Eduth. A Psalm of Asaph. Give ear, O Shepherd of Israel, thou that leadest Joseph like a flock; thou that sittest upon the cherubim, shine forth.
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Before Ephraim and Benjamin and Manasseh, stir up thy might, and come to save us.
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 Turn us again, O God; and cause thy face to shine, and we shall be saved.
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 O LORD God of hosts, how long wilt thou be angry against the prayer of thy people?
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 Thou hast fed them with the bread of tears, and given them tears to drink in large measure.
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Thou makest us a strife unto our neighbours: and our enemies laugh among themselves.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 Turn us again, O God of hosts; and cause thy face to shine, and we shall be saved.
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Thou broughtest a vine out of Egypt: thou didst drive out the nations, and plantedst it.
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Thou preparedst [room] before it, and it took deep root, and filled the land.
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 The mountains were covered with the shadow of it, and the boughs thereof were [like] cedars of God.
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 She sent out her branches unto the sea, and her shoots unto the River.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Why hast thou broken down her fences, so that all they which pass by the way do pluck her?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 The boar out of the wood doth ravage it, and the wild beasts of the field feed on it.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 Turn again, we beseech thee, O God of hosts: look down from heaven, and behold, and visit this vine,
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 And the stock which thy right hand hath planted, and the branch that thou madest strong for thyself.
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 It is burned with fire, it is cut down: they perish at the rebuke of thy countenance.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 Let thy hand be upon the man of thy right hand, upon the son of man whom thou madest strong for thyself.
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 So shall we not go back from thee: quicken thou us, and we will call upon thy name,
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Turn us again, O LORD God of hosts; cause thy face to shine, and we shall be saved.
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
