2 Corinthians 3
1 Am I beginning again to "recommend" myself? Or do I need, as some do, letters of commendation either to you or from you?
Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?
2 You are my letter, written on my heart, known and read by all men.
I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;
3 Since all can see that you are a letter of Christ transcribed by men, written not with ink, but with the Spirit of the living God, not on tablets of stone, but on human hearts as tablets.
Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.
4 Such confidence I have through Christ before God.
Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;
5 Not that I am sufficient in myself to reach any conclusion in my own wisdom; but my sufficiency is from God.
Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;
6 It is he who has also made me sufficient as a minister of a new covenant; not of a letter but of a spirit; for the letter kills, but the spirit makes alive.
Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.
7 If, however, the administration of death, written with letters and engraved on stones, began in glory, so that the children of Israel could not gaze steadily on the face of Moses, because of the glory of his face - a glory even then fading -
Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;
8 how much more shall the ministry of the Spirit abide in glory?
Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
9 For if the ministry of condemnation had glory, far more is the ministry of righteousness radiant in glory.
Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
10 Indeed that which once was glorious has lost its glory, because of the glory which surpasses it.
Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
11 For if that which was fading came in glory, far more will that which ever abides be glorious.
Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
12 Therefore, cherishing such a hope, I use great freedom of speech.
Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
13 I do not do as Moses did, who used to cover his face with a veil to keep the children of Israel from beholding the passing of a fading glory.
Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
14 Nay, their minds were made dull; for to this very day, at the public reading of the Old Testament, the same veil rests thereon, because it is not revealed to them that in Christ the veil is taken away.
Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
15 Yes, to this very day, whenever Moses is read, a veil lies on their hearts;
Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
16 but when their heart turns to our Lord the veil is stripped away.
Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
17 (The Lord means the Spirit, and where the Spirit of the Lord abides there is freedom.)
Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
18 And we all, with unveiled faces, reflecting like a mirror the glory of the Lord, are ourselves continually being transformed into the same likeness, from glory to glory, as by the Lord, the Spirit.
Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.
