2 Corinthians 2
1 I decided that I would not visit you again in grief;
Men jag hafver det betänkt med mig sjelf, att jag icke åter med ångest vill komma till eder.
2 for if I cause you grief, who is there to cause me joy except those whom I have grieved?
Ty om jag bedröfvar eder, ho är då den som fröjdar mig, utan den som varder af mig bedröfvad?
3 And for this very reason I wrote you, that I might not come only to be grieved by those who ought to give me joy; and because I trusted in you all, that my joy is the joy of all of you.
Och detsamma hafver jag skrifvit eder, att, när jag komme till eder, jag icke skulle få sorg af dem, der jag heldre skulle få glädje af; efter jag hafver den tröst till eder alla, att min fröjd är allas edra fröjd.
4 For I wrote to you out of much affliction and anguish of heart, through many tears; not to pain you, but to convince you of my love, my abundant love for you.
Ty jag skref eder till uti stor bedröfvelse och hjertans ångest, med många tårar; icke på det I skullen bedröfvas, utan på det I skullen förstå den kärlek, som jag enkannerliga hafver till eder.
5 As to him who has been, and now is, causing pain, it is not I whom he has pained, but all of you - at least some of you (not to overstate the case).
Hvar nu någor hafver bedröfvelse åstadkommit, den hafver icke bedröfvat mig, utan endels; på det jag icke skall betunga eder alla.
6 Sufficient for the offender is the punishment imposed by the majority;
Men det är nog, att den samme af mångom så straffad är;
7 so that now you ought rather to forgive and comfort him, lest he should be overwhelmed by the excess of his grief.
Så att I nu dess mer tvärtemot skolen öfverse med honom, och hugsvala honom, på det han icke skall uppsluken varda uti för mycken bedröfvelse.
8 So I beg you to reinstate him in your love.
Derföre förmanar jag eder, att I bevisen honom kärlek.
9 For this very purpose also I wrote you (before), that I might test you, to see if you were obedient in every respect.
Ty derföre hafver jag ock skrifvit eder till, att jag skulle bepröfva eder, om I lydige ären i all ting.
10 If you forgive the man, I forgive him, too; for whatever I have forgiven has been forgiven in the presence of Christ,
Den I förlåten något, den förlåter ock jag; ty hvem ock jag förlåter något, det förlåter jag för edra skull, i Christi stad;
11 for your sakes, that I may not be overreached by Satan, for I am not ignorant of his devices.
På det vi icke skole varda bedragna af Satana; ty oss är icke ovetterligit, hvad han i sinnet hafver.
12 Now when I came to Troas to preach the gospel of Christ, although a door was opened to me in the Lord,
Men då jag kom till Troadem, till att predika Christi Evangelium, och mig upplåten vardt en dörr i Herranom;
13 I could get no peace of mind because I failed to find Titus, my brother. So I bade them good-bye and started off for Macedonia.
Hade jag ingen ro uti min anda; derföre att jag icke fann min broder Titum; utan gjorde der min afsked, och for till Macedonien.
14 But thanks be to God, who in every place is leading me in the train of Christ’s triumph, and is making manifest through me the knowledge of him, an odor of incense everywhere.
Men Gudi vare lof, som alltid låter oss seger behålla i Christo, och uppenbarar lukten af sin kunskap, genom oss, allestäds.
15 I am Christ’s fragrance upwafted unto God, among those who are being saved and those who are perishing;
Ty vi äre Gudi en god Christi lukt, både ibland dem som salige varda, också ibland dem som förtappade varda;
16 to these latter an odor of death to death, to the former, of life to life. For such service as this, who is sufficient?
Dessom en döds lukt till döden; men dem androm lifsens lukt till lifs. Ho är nu här dogse till?
17 I am; for I am not like most, trafficking in the word of God, but rather from a sincere heart, like a man of God, I speak in Christ, in the very presence of God.
Ty vi äre icke såsom månge, de der förfalska Guds ord; utan af renhet, och såsom af Gudi, tale vi för Gud i Christo.
