Psalms 35
1 BY DAVID. Strive, YHWH, with my strivers, fight with my fighters,
En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.
2 Take hold of shield and buckler, and rise for my help,
Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.
3 And draw out spear and lance, To meet my pursuers. Say to my soul, “I [am] your salvation.”
Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.
4 They are ashamed and blush, those seeking my soul, Turned backward and confounded, Those devising my evil.
Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;
5 They are as chaff before wind, And a messenger of YHWH driving away.
Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.
6 Their way is darkness and slipperiness, And a messenger of YHWH—their pursuer.
Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.
7 For without cause they hid their net [in] a pit for me, Without cause they dug for my soul.
Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.
8 Desolation meets him—he does not know, And his net that he hid catches him, He falls into it for desolation.
Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.
9 And my soul is joyful in YHWH, It rejoices in His salvation.
Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.
10 All my bones say, “YHWH, who is like You, Delivering the poor from the [one] stronger than he, And the poor and needy from his plunderer.”
All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.
11 Violent witnesses rise up, That which I have not known they ask me.
Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.
12 They pay me evil for good, bereaving my soul,
De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.
13 And I—in their sickness my clothing [is] sackcloth, I have humbled my soul with fastings, And my prayer returns to my bosom.
Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.
14 As [if] a friend, as [if] my brother, I habitually walked, As a mourner for a mother, I have bowed down mourning.
Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.
15 And they have rejoiced in my halting, And have been gathered together, The strikers were gathered against me, And I have not known, They have torn, and they have not ceased;
Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.
16 With profane ones, mockers in feasts, Gnashing their teeth against me.
Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.
17 Lord, how long do You behold? Keep my soul back from their desolations, My only one from young lions.
Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.
18 I thank You in a great assembly, I praise You among a mighty people.
Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.
19 Do not let my enemies rejoice over me [with] falsehood, Those hating me without cause wink the eye.
Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.
20 For they do not speak peace, And against the quiet of the land, They devise deceitful words,
Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;
21 And they enlarge their mouth against me, They said, “Aha, aha, our eye has seen.”
Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.
22 You have seen, O YHWH, Do not be silent, O Lord—do not be far from me,
Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.
23 Stir up, and wake to my judgment, My God, and my Lord, to my plea.
Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.
24 Judge me according to Your righteousness, O YHWH my God, And they do not rejoice over me.
Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.
25 They do not say in their heart, “Aha, our desire.” They do not say, “We swallowed him up.”
Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.
26 They are ashamed and confounded together, Who are rejoicing at my evil. They put on shame and confusion, Who are magnifying themselves against me.
Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.
27 They sing and rejoice, who are desiring my righteousness, And they continually say, “YHWH is magnified, Who is desiring the peace of His servant.”
Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.
28 And my tongue utters Your righteousness, All the day Your praise!
Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.
