< Proverbs 14 >

1 The wise among women buildeth her house; but the foolish pulleth it down with her own hands.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 In his uprightness walketh he that feareth the Lord; but perverse in his ways is he that despiseth him.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 In the mouth of the foolish is a stick [for his] pride; but the lips of the wise will preserve them.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Where no oxen are, is the crib clean; but the abundance of harvests is [only] through the strength of the ox.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 A faithful witness will not lie; but a false witness constantly uttereth lies.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 A scorner seeketh wisdom, and there is none; but knowledge is easy to the man of understanding.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Go far away from a foolish man, else thou wilt [never] know the lips of knowledge.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 The wisdom of the prudent is to understand his way; but the folly of fools is deceit.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 The fool maketh a mockery of guilt; but among the upright there is good will.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 The heart knoweth its own bitterness; and with its joy can no stranger intermeddle.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 The house of the wicked will be destroyed: but the tent of the upright will flourish.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 There is many a way which seemeth even before a man; but its end are ways unto death.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Even in laughter the heart feeleth pain; and at its end joy is sorrow.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 The backslider in heart will have enough of his own ways; and from him [departeth] the good men.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 The simple believeth every word; but the prudent man understandeth his steps.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 A wise man is fearful, and departeth from evil; but the fool exciteth himself, and is confident.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 He that is soon angry committeth folly; and a man of wicked devices is hated.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 The simple inherit folly; but the prudent crown themselves with knowledge.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 The bad sink down before the good; and the wicked are at the gates of the righteous.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 Even to his own neighbor is the poor man hateful; but the friends of the rich are many.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 He that despiseth his neighbor is a sinner; but he that is gracious to the poor—happiness attend him!
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Behold, those who contrive evil are in error; but kindness and truth attend on those who contrive what is good.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 In all painful labor there is profit; but mere words of the lips [lead] only to want.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 The crown of the wise is their riches; but the folly of fools is [only] folly.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 A deliverer of souls is the true witness; but a witness of deceit uttereth lies.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 In the fear of the Lord is the strong confidence [of man], and unto his children will it be a place of shelter.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 The fear of the Lord is the source of life, [teaching] to avoid the snares of death.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 In the multitude of people is the king's glory; but in the want of a population is the downfall of the prince.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 He that is slow to anger is of great understanding; but he that is hasty of spirit holdeth up [to view] his folly.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 A sound heart is the life of the body; but jealousy is the rottenness of the bones.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 He that oppresseth the poor blasphemeth his Maker; but he that is gracious to the needy honoreth him.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 Through his own evil is the wicked thrust down; but even in his death doth the righteous have confidence.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 In the heart of the man of understanding resteth wisdom: but [the little which is] in the bosom of fools is made known.
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 Righteousness exalteth a people; but the disgrace of nations is sin.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 The king's favor is bestowed on an intelligent servant; but his wrath is against him that deserveth shame.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.

< Proverbs 14 >