Psalms 60
1 For the end, for them that shall yet be changed; for an inscription by David for instruction, when he [had] burned Mesopotamia of Syria, and Syria Sobal, and Joab [had] returned and struck [in] the valley of salt twelve thousand. O God, you have rejected and destroyed us; you have been angry, yet have pitied us.
För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.
2 You have shaken the earth, and troubled it; heal its breaches, for it has been shaken.
Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
3 You have shown your people hard things: you has made us drink the wine of astonishment.
Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.
4 You have given a token to them that fear you, that they might flee from the bow. (Pause)
Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)
5 That your beloved ones may be delivered; save with your right hand, and hear me.
På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
6 God has spoken in his holiness; I will rejoice, and divide Sicima, and measure out the valley of tents.
Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.
7 Galaad is mine, and Manasse is mine; and Ephraim is the strength of my head;
Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;
8 Judas is my king; Moab is the caldron of my hope; over Idumea will I stretch out my shoe; the Philistines have been subjected to me.
Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."
9 Who will lead me into the fortified city? who will guide me as far a Idumea?
Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
10 Will not you, O God, who have cast us off? and will not you, O God, go forth with our forces?
Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
11 Give us help from trouble: for vain is the deliverance of man.
Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.
12 In God will we do valiantly; and he shall bring to nothing them that harass us.
Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.
