Psalms 102
1 A Prayer for the Poor; when he is deeply afflicted, and pours out his supplication before the Lord. Hear my prayer, O Lord, and let my cry come to you.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Turn not away your face from me: in the day [when] I am afflicted, incline your ear to me: in the day [when] I shall call upon you, speedily hear me.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For my days have vanished like smoke, and my bones have been parched like a stick.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 I am blighted like grass, and my heart is dried up; for I have forgotten to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 By reason of the voice of my groaning, my bone has cleaved to my flesh.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I have become like a pelican of the wilderness;
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I have become like an owl in a ruined house. I have watched, and am become as a sparrow dwelling alone on a roof.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 All the day long mine enemies have reproached me; and they that praised me have sworn against me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For I have eaten ashes as it were bread, and mingled my drink with weeping;
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 because of your anger and your wrath: for you have lifted me up, and dashed me down.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days have declined like a shadow; and I am withered like grass.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But you, Lord, endure for ever, and your memorial to generation and generation.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 You shall arise, and have mercy upon Sion: for [it is] time to have mercy upon her, for the set time is come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For your servants have taken pleasure in her stones, and they shall pity her dust.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 So the nations shall fear your name, O Lord, and all kings your glory.
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 For the Lord shall build up Sion, and shall appear in his glory.
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 He has had regard to the prayer of the lowly, and has not despised their petition.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 Let this be written for another generation; and the people that shall be created shall praise the Lord.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For he has looked out from the height of his sanctuary; the Lord looked upon the earth from heaven;
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 to hear the groaning of the fettered ones, to loosen the sons of the slain;
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 to proclaim the name of the Lord in Sion, and his praise in Jerusalem;
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 when the people are gathered together, and the kings, to serve the Lord.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He answered him in the way of his strength: tell me the fewness of my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 Take me not away in the midst of my days: your years [are] through all generations.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 In the beginning you, O Lord, did lay the foundation of the earth; and the heavens are the works of your hands.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They shall perish, but you remain: and [they all] shall wax old as a garment; and as a vesture shall you fold them, and they shall be changed.
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But you are the same, and your years shall not fail.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The children of your servants shall dwell [securely], and their seed shall prosper for ever.
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
