Proverbs 1
1 The Proverbs of Solomon son of David, who reigned in Israel;
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 to know wisdom and instruction, and to perceive words of understanding;
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 to receive also hard saying, and to understand true justice, and [how] to direct judgment;
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 that he might give subtlety to the simple, and to the young man discernment and understanding.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 For by the hearing of these a wise man will be wiser, and man of understanding will gain direction;
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 and will understand a parable, and a dark speech; the saying of the wise also, and riddles.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 The fear of the Lord is the beginning of wisdom; and [there is] good understanding to all that practise it: and piety toward God is the beginning of discernment; but the ungodly will set at nothing wisdom and instruction.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hear, [my] son, the instruction of your father, and reject not the rules of your mother.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 For you shall receive for your head a crown of graces, and a chain of gold round your neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 [My] son, let not ungodly men lead you astray, neither consent you [to them].
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 If they should exhort you, saying, Come with us, partake in blood, and let us unjustly hide the just man in the earth:
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 and let us swallow him alive, as Hades [would], and remove the memorial of him from the earth: (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 let us seize on his valuable property, and let us fill our houses with spoils:
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 but do you cast in your lot with us, and let us all provide a common purse, and let us have one pouch:
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 go not in the way with them, but turn aside your foot from their paths:
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 [For their feet run to do evil, and are swift to shed blood. ]
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 for nets are not without cause spread for birds.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 For they that are concerned in murder store up evils for themselves; and the overthrow of transgressors is evil.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 These are the ways of all that perform lawless deeds; for by ungodliness they destroy their own life.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom sings aloud in passages, and in the broad places speaks boldly.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 And she makes proclamation on the top of the walls, and sits by the gates of princes; and at the gates of the city boldly says,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 So long as the simple cleave to justice, they shall not be ashamed: but the foolish being lovers of haughtiness, having become ungodly have hated knowledge, and are become subject to reproofs.
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Behold, I will bring forth to you the utterance of my breath, and I will instruct you in my speech.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Since I called, and you did not listen; and I spoke at length, and you gave no heed;
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 but you set at nothing my counsels, and disregarded my reproofs;
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 therefore I also will laugh at your destruction; and I will rejoice against [you] when ruin comes upon you:
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 yes when dismay suddenly comes upon you, and [your] overthrow shall arrive like a tempest; and when tribulation and distress shall come upon you, or when ruin shall come upon you.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 For it shall be that when you call upon me, I will not listen to you: wicked men shall seek me, but shall not find [me].
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 For they hated wisdom, and did not choose the word of the Lord:
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 neither would they attend to my counsels, but derided my reproofs.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Therefore shall they eat the fruits of their own way, and shall be filled with their own ungodliness.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 For because they wronged the simple, they shall be slain; and an inquisition shall ruin the ungodly.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But he that hearkens to me shall dwell in confidence, and shall rest securely from all evil.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
