Proverbs 29
1 He, that being often reproved hardeneth [his] neck, shall suddenly be destroyed, and that without remedy.
Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.
2 When the righteous are in authority, the people rejoice: but when the wicked beareth rule, the people mourn.
När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.
3 Whoso loveth wisdom rejoiceth his father: but he that keepeth company with harlots spendeth [his] substance.
Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.
4 The king by judgment establisheth the land: but he that receiveth gifts overthroweth it.
Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.
5 A man that flattereth his neighbour spreadeth a net for his feet.
Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.
6 In the transgression of an evil man [there is] a snare: but the righteous doth sing and rejoice.
En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.
7 The righteous considereth the cause of the poor: [but] the wicked regardeth not to know [it].
Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.
8 Scornful men bring a city into a snare: but wise [men] turn away wrath.
Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.
9 [If] a wise man contendeth with a foolish man, whether he rage or laugh, [there is] no rest.
När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
10 The bloodthirsty hate the upright: but the just seek his soul.
De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.
11 A fool uttereth all his mind: but a wise [man] keepeth it in till afterwards.
Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.
12 If a ruler hearken to lies, all his servants [are] wicked.
Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.
13 The poor and the deceitful man meet together: the LORD lighteneth both their eyes.
Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.
14 The king that faithfully judgeth the poor, his throne shall be established for ever.
Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.
15 The rod and reproof give wisdom: but a child left [to himself] bringeth his mother to shame.
Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.
16 When the wicked are multiplied, transgression increaseth: but the righteous shall see their fall.
Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.
17 Correct thy son, and he shall give thee rest; yea, he shall give delight unto thy soul.
Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.
18 Where [there is] no vision, the people perish: but he that keepeth the law, happy [is] he.
Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.
19 A servant will not be corrected by words: for though he understand he will not answer.
Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.
20 Seest thou a man [that is] hasty in his words? [there is] more hope of a fool than of him.
Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.
21 He that delicately bringeth up his servant from a child shall have him become [his] son at the length.
Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.
22 An angry man stirreth up strife, and a furious man aboundeth in transgression.
En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.
23 A man’s pride shall bring him low: but honour shall uphold the humble in spirit.
En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.
24 Whoso is partner with a thief hateth his own soul: he heareth cursing, and bewrayeth [it] not.
Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.
25 The fear of man bringeth a snare: but whoso putteth his trust in the LORD shall be safe.
Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.
26 Many seek the ruler’s favour; but [every] man’s judgment [cometh] from the LORD.
Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.
27 An unjust man [is] an abomination to the just: and [he that is] upright in the way [is] abomination to the wicked.
En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.
