Ecclesiastes 4
1 So I returned, and considered all the oppressions that are done under the sun: and behold the tears of such as were oppressed, and they had no comforter; and on the side of their oppressors there was power; but they had no comforter.
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 Wherefore I praised the dead which are already dead more than the living which are yet alive.
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 Yea, better is he than both they, which hath not yet been, who hath not seen the evil work that is done under the sun.
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 Again, I considered all travail, and every right work, that for this a man is envied of his neighbour. This is also vanity and vexation of spirit.
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 The fool foldeth his hands together, and eateth his own flesh.
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 Better is an handful with quietness, than both the hands full with travail and vexation of spirit.
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 Then I returned, and I saw vanity under the sun.
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 There is one alone, and there is not a second; yea, he hath neither child nor brother: yet is there no end of all his labour; neither is his eye satisfied with riches; neither saith he, For whom do I labour, and bereave my soul of good? This is also vanity, yea, it is a sore travail.
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 Two are better than one; because they have a good reward for their labour.
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 For if they fall, the one will lift up his fellow: but woe to him that is alone when he falleth; for he hath not another to help him up.
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 Again, if two lie together, then they have heat: but how can one be warm alone?
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 And if one prevail against him, two shall withstand him; and a threefold cord is not quickly broken.
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 Better is a poor and a wise child than an old and foolish king, who will no more be admonished.
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 For out of prison he cometh to reign; whereas also he that is born in his kingdom becometh poor.
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 I considered all the living which walk under the sun, with the second child that shall stand up in his stead.
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 There is no end of all the people, even of all that have been before them: they also that come after shall not rejoice in him. Surely this also is vanity and vexation of spirit.
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
